P3 Dokumentär

00:13 Det är som att jag förtränger alltid. Det är som att det inte har existerat. 00:18 Det har bara inte hänt. 00:21 14 juli 2019. Åtta fallskärmshoppare sitter i ett litet flygplan på 4 000 meters höjd. Och jag ser redo för att hoppa ut. Men något går fel. 00:35 Denna gången så låter det annorlunda. Det är precis som att motorn går upp i ett högre varvtal än vad det brukar göra. 00:41 Hon är skit! 00:49 Det såg ut som att det saknade en vinge, att det var liksom flygkroppen och en vinge som singlade ner mot marken. 00:58 Det blir den värsta flygolyckan i Sverige på 30 år. 01:03 Vi springer liksom allt det vi har genom skogen där. 01:09 Till slut så kan vi skymta planet då. 01:13 Och jag skrek bara rakt ut nej. 01:24 Du lyssnar på P3 Dokumentär om flygolyckan på Umeå Fallskärmsklubb. Jag heter Lovisa Haag. 01:39 Det är söndag, mitt i sommaren och Frans Andersson har vaknat tidigt. Det ser ut att bli en fin dag, vindstilla och himlen ser också lovande ut. 01:51 Ganska molnigt, men väldigt höga moln så kände jag ändå att det är goda chanser på att det kommer bli hoppning idag. 02:03 Frans ser fram emot en hel dag på fallskärmsklubben. Har han tur så kan det bli 5-6 hopp under dagen. 02:11 Han dricker en snabb kopp kaffe och tar sina grejer. 02:14 Fallskärm, hjälm och höjdmätare och lite övre utrustning. 02:21 Men allting är samlat i en stor väska så jag tar min stora väska. 02:25 Slänger in den i bilen, kör och hämtar upp Emil- 02:35 Emil är Frans bästa vän här i Umeå. Kvällen innan har de varit och tagit några öl och bestämt att de ska friflyga tillsammans. 02:44 Antingen står rak lång och faller rätt ner eller att man sittflyger. Det är precis som att man är i en sittande position som gör att man faller snabbare. Det är en svårare typ av behoppningar om man bara faller på magen. 03:04 Vägen ut till fallskärmsklubben är väl bekant. Den ligger precis bredvid flygplatsen och fransar här och hoppar nästan varje helg. 03:13 Tio hopp i veckan var det ju inga problem att det blev. 03:17 Och det är ju framförallt då på sommarallvåret. Sen så kom ju vintern och då blev det ju stiltje på fallskärmshoppning och man bara längtade till att jag skulle komma igång igen. 03:26 Så fem hopp lördag söndag var inte ovanligt. 03:32 Ja, det var business as usual. 03:42 Frans ställer bilen på parkeringen precis vid stängslet utanför flygplatsområdet och går mot klubbstukan. 03:50 En ganska liten, falröd, barackliknande byggnad av trä som står på en stor gräsyta in till start- och landningsbanorna. 04:00 Den gula flaggan med kexchokladloggan som visar åt vilket håll vinden blåser- är som vanligt hissad utanför klubbstugan. 04:09 När Frans och Emil kommer dit är det redan folk på plats. 04:14 Jag tror vi var en 14-15 pers sammanlagt. 04:20 En av dem som är där är klubbens flygchef Ronny Wernersson. 04:25 Jag var pilot för helgen- Sedan under veckan skulle vi ha långhelgshoppning. Vi skulle börja till och med på onsdag och hoppa onsdag, torsdag, fredag, lördag, söndag. 04:38 Det där var under semestermånaden och jag hade planerat med familjen att vi skulle resa bort. Då hade vi en ny pilot för året som hade varit ute och flugit en hel del tidigt på våren. 04:54 Piloten heter Alexander Karlsson. Han är 27 år och tanken är att det är han som ska flyga hopparna senare i veckan när Ronny inte kan vara där. 05:05 Han hade dock varit sjuk och inte kunnat flyga på någon månad. 05:11 Så jag frågade honom om han hade lust att komma ut på söndagen och åka med när jag var pilot. 05:20 Och det gjorde han ju. Det nappade han på direkt. 05:25 Ronny och Alexander kommer till klubbstugan tidigt för att kolla så att allt funkar som det ska på flygplanet. 05:33 Det finns ett antal kontrollpunkter på en checklista som ska kollas på flygplanet. Man går runt och kollar vingar, man kollar lampor, man kollar infästningar på roder. 05:48 Flygplanet är ett litet enmotorigt propellerplan som står parkerat på asfaltsplanen några hundra meter ifrån klubbstugan. 05:58 Man kollar motoroljan, vilket bränsle man har i planet, kanske tankarplanet. 06:04 Flygplanskroppen motsvarar ungefär en liten minibuss i storlek. Här finns inga säten eller ens bälten och man sitter helt enkelt ihopträngd på golvet i planet när man ska hoppa. 06:19 Modellen är en Gips Aero GA8 Airvan, men alla kallar den för MES-en eftersom den har flygplansbeteckningen MES- som står med stora svarta bokstäver på sidan av planet. 06:34 Vi döper ju våra flygplan. Vi får ju alltid något namn. 06:39 Som till exempel flygplanet vi hade innan. Den maskinen fick heta Korven- 06:46 Ronny är en av veteranerna i klubben. Han har varit medlem sedan 1987. 06:52 Alexander däremot är en ganska ny bekantskap. 06:56 Jag hade lärt känna honom under våren när han var här ute och flög. Han var lugn, försiktig, noggrann. 07:07 Allting skulle göras i rätt ordning. Det var noga med checklister i planet. 07:13 Man följer checklisterna på olika moment. 07:17 Planen är att flyga och hoppa så mycket som möjligt den här dagen. Ett hopp brukar ta dryga halvtimmen. 07:24 Men det kommer bara bli tre stycken lyft med mesan den här söndagen. 07:36 När alla punkter på checklistan är avbockade och planet är kontrollerat och klart går Ronny och Alexander in till de andra i klubbstugan. 07:47 Där innehåller hopparna på för fullt med förberedelser. Overaller åker på och man planerar i detalj vilka hopp som ska göras. 07:57 Hoppledaren, den som planerar och samordnar hoppningen, ritar på en tavla hur planet ska flyga och var hopparna ska hoppa ut. 08:07 Medan alla gör sig klara så passar Ronny på att ta en kopp kaffe. Men Alexander avstår. 08:14 Han drack inte kaffe så det var jag som fick dricka. 08:18 Senare den här dagen så kommer Ronny återigen stå i klubbstugan med en kopp kaffe i handen. Men då kommer allt vara annorlunda. 08:35 Det var väl ingen som var så väst orolig egentligen. 08:40 Frans svart-orange fallskärm är redan packad. Han känner sig förväntansfull men inte nervös. 08:48 Det finns ju våra reservfallskärm, det finns automatiska utlösare som löser ut på en viss nivå. 08:56 Så att det skulle vara något som inte stämmer, det finns inte på kartan riktigt. 09:02 Annat var det när Frans kom till klubben för första gången. 09:06 Det är två år sedan nu. Han kände ingen i stan och var helt nybörjare. 09:12 Han minns hur sjukt pirrigt det var första gången. Precis innan han skulle kasta sig ut ur planet. Och känslan när han till slut vågade släppa taget och falla fritt. 09:28 All universitet bara försvann. 09:32 Det var en euforikänsla. 09:34 Det var det häftigaste jag har varit med om. Jag bara skrek. 09:42 Det är ju inte många som upplever just det här att falla fritt från himlen. Bara helt ensam i det stora blåa havet i himlen. 09:55 Frans har alltid gillat extremsport och har hållit på en del med dykning tidigare. 10:01 Men att hoppa fallskärm slår allt. 10:04 Det är en så jäkla skön känsla. Det var precis som att allt av den lin bara släpptes. Man blir väldigt darrig och bara hoppar av lättnad och glädje och hur häftigt det var. 10:26 Efter det där första hoppet är han fast. Och snart så är Frans en av de mest aktiva hopparna på klubben. 10:34 På köpet får han ett helt gäng med nya vänner. 10:38 Jag hade mycket pengar undansparat så stora delar av det gick till att bara hålla på med fallskämshoppning. Det var liksom min grej nu. 10:49 Klubben är liten men sammanhållningen är stor. Många kommer dit bara för det sociala. 10:55 Man blir väldigt nära dem man hoppar tillsammans med och utövar sporten tillsammans med. 11:02 Så fick jag ju helt plötsligt jättemånga nya vänner på en och samma gång. 11:08 Emil är en av dem på klubben som Frans lär känna först. De är ungefär lika gamla. Emil är 26 år och Frans 25. 11:17 Emil är lätt att tycka om. 11:19 Man är väldigt sprallig, väldigt härlig person. 11:24 Han och hans brorsa bodde tillsammans i en lägenhet. 11:27 Men 2019 så hade han precis köpt sin egna lägenhet. 11:34 Där på morgonen när jag åkte och plockade upp han, han hade väl inte haft henne i många veckor den morgonen. Ja, det var kanske en månad då. 11:43 Emil är smal och har kort ljusbrunt hår. Fallskärmsklubben är hans andra hem. Han känner alla och brukar vara den som filmar- när någon bokar tandemhopp på klubben. 11:55 Att springa är också ett stort intresse. 11:59 Han gick in väldigt seriöst för löpningen- men ändå gillade han fortfarande att dricka öl. Så då sa han att det var bra med kolhydrater- för att ladda upp inför ett löppass- Han var inte rädd för en utekväll, även om han satsade väldigt hårt på löpningen. 12:21 Just den här dagen ute på fallskärmsklubben visade sig att det saknas en hoppledare. Och det måste man alltid ha. 12:30 Frans och Emil hade ju bestämt att de skulle hoppa tillsammans. Men Emil som är utbildad hoppledare erbjuder sig att vara kvar på marken och ta det ansvaret istället. Frans däremot ska med i första lyftet. Eller lyften som de brukar säga. Så han går ut till flygplanet. 12:53 Man tar den här lilla haspen. 12:56 Skjuter fram dörren. 12:59 Och så blir det som att man får krypa in i planet, det är väldigt lågt. 13:05 Man sitter i knät på varandra kan man säga. 13:12 Lastutrymmet är litet, knappt tre kvadratmeter att samsas om. 13:18 De sitter i två rader med fyra personer i varje rad. 13:22 Den snåla takhöjden på 114 centimeter gör att man måste huka sig när man går in. Men utsikten genom planets sidofönster är magnifik. 13:35 Sitter man på en ganska mjuk matta? 13:40 Planet är fulllastat. Åtta personer är precis vad som får plats. Plus Ronny och Alexander. 13:47 Alexander som kör och Ronny bredvid som co-pilot. 13:53 Det blev till och med så att han fick flyga som befälhavare, alltså sitta vänstersits. Så jag satt i högersits på första lyftet. 14:03 Alexander har flugit det här planet och släppt fallskärmshoppare flera gånger förut. Både ensam och med co-pilot bredvid. 14:12 Han var ju en duktig pilot. Han hade ju alla behörigheter för att flyga maskinen så jag har ju inte behövt lära honom att flyga. Det kunde han ju utan det enda som han lärde sig här det var ju rutinerna omkring fallskärmshoppning. 14:27 Så han hade ju ett högre cert än vad jag har. 14:31 För att få flyga fallskärmshoppare krävs ett certifikat för att flyga mindre flygplan. 14:38 Men det krävs ingen formell utbildning för att flyga just fallskärmshoppare. 14:43 Ronny och Alexander är vad Ronny brukar kalla vackert väderpiloter. 14:48 Vi får ju bara flyga i vackert väder. Vi får ju inte flyga instrumentflygning och flyga i moln. 14:55 Och sen får fallskärmshoppare inte hoppa av inne i moln heller. 14:59 Och det blir ju alldeles vitt omkring en om man går in i ett mån. Då försvinner ju horisontlinjer och allting. Och då kan det bli riktigt, riktigt svårt. 15:10 Men vädret är inget bekymmer den här morgonen. 15:23 Det är en ganska blandad skara fallskärmshoppare som sitter uppradade på flygplansgolvet. 15:29 Närmast piloten sitter en man med lite lätt rufsigt hår och ett hårfäste som har börjat klättra upp vid tinningarna. 15:37 Det är Christer Helgeson. 15:40 Han är 55 år gammal och är klubbens mest erfarna hoppare och instruktör. 15:46 Han och Ronny är vänner och började hoppa fallskärm samtidigt på 80-talet. 15:53 Framför Christer sitter Benjamin, 26 år. 15:57 Han och en kille som heter Carl, som är 20 år gammal, är båda till skillnad från Christer ganska nya som fallskärmshoppare. Det är de som är mest taggade. 16:09 Benjamin som var den här typiska surfarkillarna var från USA. 16:16 Som hade kommit till Sverige när han hade träffat någon tjej i Australien. De hade varit där och rest runt. 16:25 Såg väldigt bra ut. 16:28 Långt hår. 16:31 Vältränad. 16:33 Och har den här karisman. Väldigt självsäker. 16:39 Carl var lite mer tillbakadragen men väldigt finulig och lurig. 16:49 Han och Benjamin klickade väldigt bra. 16:54 De var bäst på fest och föst på med fallskärmen på morgonen. 17:00 Det är väl det som är det fina just med fallskönsöppning att ingen dömer i och med att alla är så olika som personer. 17:09 Kommer man in där så blir det som att man får blomma ut på ett helt annat sätt. Man behöver inte förhålla sig till de här vanliga sociala normerna eller reglerna. 17:24 Alexander svänger ut på startbanan och rättar upp planet. Sen för han gasreglaget framåt. Motorn varvar upp och planet börjar rulla. 17:37 Man känner hur farten börjar komma upp. Det blir den här aktierelationen. Sen efter en stund så känner man att nu lyfter hjulen och så blir det som att allt skakar bara försvinner. Och så känner man hur planet lyfter. 17:55 I takt med att planet stiger så förändras luften. Det blir kallare, flera minusgrader. Och det luktar annorlunda också. 18:04 Frans tycker att det påminner om doften en kylig sommarmorgon när det ligger dagg i gräset. 18:11 Den luktar väldigt friskt. 18:16 Det är en speciell doft. Man måste nästan uppleva det. 18:23 När planet närmar sig utsläppspunkten ställer sig hopparna på knä, kontrollerar utrustningen och gör sig redo. 18:32 På 4000 meters höjd tänder piloten en liten lampa, Dome Light, som markerar för hopparna att det snart är dags att kasta sig ut. 18:42 De tar sig mot dörren som på den här modellen är placerad på sidan, långt bak i planet. 18:49 Så öppnar man dörren. 18:51 Det blir ganska kallt. 18:54 Det blir blåsigt. 18:56 Håller den sista gången och sen så klätter man ut och hoppar. 19:02 En efter en lämnar de planet. Snart faller de i 200 km i timmen. 19:09 Att se Umeå ovanifrån är svindlande. 19:14 Man ser ju alla sjöar som ligger runt omkring. Man ser hela Umeå från ovan. 19:21 Jättefin stad. Man ser älven som rinner igenom. 19:25 Det är ju som att kolla på en satellitbild. Fast på riktigt. 19:33 Efter att ha fallit fritt i ungefär en minut- när höjdmätaren visar runt tusen meter- drar Frans i pilothandtaget- Det gör att en liten fallskärm väcklas ut och som i sin tur drar ut huvudfallskärmen. Han känner hur farten bromsar in kraftigt. 19:55 Under sig har han den röda klubbstugan, krysset på marken som ligger på landningsfältet som han ska ta sikte på och människorna som väntar där nere. 20:06 Först ser de bara ut som små prickar, sen blir de större och större ju närmare marken han kommer. 20:14 När Frans landat samlar han ihop fallskärmen och går tillbaka mot klubbstugan för att packa om. 20:21 Benjamin, Carl, Christer och de andra hopparna landar också en efter en. 20:27 Veteranen Christer haltar lite när han går. 20:33 Han hade liksom ett sätt att gå på. 20:36 Inte så uppenbart och lite subtilt, men om han kollade efter det så var det liksom... Ja, det blev... 20:44 Lite kännetecknande. Nu vet man vad folk har sitt sätt att gå på. 20:50 Den karaktäristiska gångstilen är ett spår ifrån en gammal fallskärmsolycka, berättar hans dotter Lina Helgesson. 20:59 Då fick han sitta i rullstor för att han hade brutit båda benen. 21:02 När Lina var liten så var hon ofta med sin pappa ute på fallskärmsklubben. 21:07 Många minnen också av att jag står ute på hopparfältet och tittar upp och så var man här i planet och nu hoppar de och så ser man de här små myrorna i luften och nu gör de den här formationen. 21:21 Och sen så bryter de och alla flyger åt varsitt håll. Och sen så kommer fallskärmarna ut och så ser man alla olika möjliga färger. Och så letar man efter den här ljusblå, vit och mörkblå ränder. 21:38 En väldigt fin skärm. 21:40 En gång hoppade pappa Christer ifrån en luftballong och Lina fick följa med som tyngd i korgen. 21:48 När de skulle hoppa så satte sig pappa på kanten och sa vi ses där nere. Och sen så lutade han sig bakåt och föll bara. 21:54 Och sen så var han borta. 21:57 Och så sågs vi sen såklart på marken igen. Så det var inga konstigheter att man kastade sig ut i luften. 22:06 Christer har hoppat fallskärm i alla världsdelar utom Australien och Antarktis. 22:13 Så det var liksom det som var kvar på hans bucket list. Jag kommer ihåg att jag brukade försöka uppmana honom till att det är klart att du ska åka dit och hoppa. Du måste göra det. 22:29 Allt gick jättebra, det funkar jättebra. 22:32 Det var också det som gjorde att jag gick upp och hoppade i andra lyftet. 22:39 Klockan är runt tolv och ute på fallskärmsklubben gör man sig nu redo för dagens andra lyft. Det planeras i detalj vilka formationer som ska ske uppe i luften. Fallskärmar viks ihop enligt konstens alla regler och läggs tillbaka i ryggsäckarna. 22:58 Uppe på himlen finns ganska mycket moln men inte så mycket att Ronny bedömer det som ett problem. 23:04 Det behöver inte vara molnfritt utan bara det finns tillräckliga luckor i molnen så att man kan gå ner i luckor. 23:13 Eftersom det första lyftet gick så bra så bestäms det att Alexander ska flyga själv som pilot i det andra lyftet utan att Ronny sitter i sitsen bredvid. 23:24 Då kan Ronny istället följa med i lastutrymmet och hoppa själv. 23:29 När jag kom ner så letade jag fram min fallskärm och gjorde mig i ordning och briefade en elev som jag skulle hoppa tillsammans med och vi lastade planet för lyft nummer två. 23:43 Ronny och eleven kryper in i lastutrymmet. Där inne sitter också Frans och de andra. 23:50 Nedanför flygplansfönstren blir husen mindre och mindre och snart ligger Umeå återigen under dem som en miniatyrstad. 24:01 När planet når utsläppspunkten sänker piloten enligt rutinen farten lite så att det ska bli lättare att hoppa ut. 24:10 Men den här gången hörs ett högt ljud. 24:14 Det låter som en gammal veckaklocka typ. En gammal digital veckaklocka. 24:21 Signalen som ljuder är ett säkerhetssystem som varnar piloten när flygplanet är nära att ståla. Det vill säga att vingarna möter luften i en förbrant vinkel så att lyftkraften minskar. 24:34 Då kan flygplanet börja sjunka, tippa framåt och åt sidan. 24:39 Och det tjuter inte bara i headset, det tjuter i hela flygplanet. 24:44 Och den här maskinen hade en väldigt kraftig stålvarnarsignal. 24:49 Någonting som inte gick att ta miste på. Alla hörde den. 24:54 Det hade hänt tidigare också så det var ingenting jag reagerade på nämndet. Det var bara någonting jag noterade. 25:01 Men det låter speciellt mycket under hoppfinalen. 25:05 Det som händer när man flyger för långsamt att då viker sig flygplanet. Den tippar åt något håll. Den förlorar flygförmågan. Och kan ju då gå i spinn. 25:17 Då sänker man nosen eller gasar på. Då får man fart och då flyger man vidare. 25:23 Två av hopparna som befinner sig längst bak i planet på en bagagehylla där man inte får vara ombedsflyttar fram och då upphör ljudet. När hopparna ska ta sig ut så måste piloten sakta in och då är viktfördelningen extra viktig för att planet inte ska riskera att ståla. 25:43 Att stålvarnaren tjuter till är inte ovanligt, säger Ronny. 25:48 Och bara för att den tjuter till så ramlar vi inte ner för det. Den ska tjuta väldigt länge innan någonting drastiskt händer. 25:59 För det finns så pass goda marginaler. 26:08 Några minuter senare landar Frans återigen på gräsplanen utanför klubbstugan. 26:15 Nöjd efter att ha genomfört ännu ett lyckat hopp. 26:19 Han samlar ihop det tunna svart-orange anylontyget i famnen. 26:25 Och då kom Emil fram till mig och bara, fan Frans, vi måste göra något hopp nu. Nu ska vi upp och friflyga. 26:33 Emil har varit hoppledare och fast på marken hela förmiddagen. Men nu ska en annan kille ta över det ansvaret. 26:41 Efter att ha sett de andra hoppa är Emil rejält sugen på att få komma upp själv. 26:47 Så jag sa det till Emil, ja men det är klart, det hade vi ju kunnat göra. 26:52 Medan Emil och Frans står och pratar så kommer en annan klubbmedlem fram, Fredrik, som överhört deras friflygarplaner. 27:00 Och säger, men Emil du sa ju till mig att du lovade mig att vi skulle upp och friflyga. 27:06 Så sa jag det, nej men jag är ändå ganska hungrig så jag kan käka lunch istället så åk ni upp och gör det topp så kan vi hoppa sen Emil. 27:17 Samtidigt är Ronny inne i klubbstugan och packar ihop sin fallskärm efter hoppet. 27:23 Han har också tänkt följa med planet upp igen men inte så snabb på att packa. Så när han inser att han inte kommer hinna bli klar stannar han på marken så att han i lugn och ro kan göra sig redo och följa med i nästa vända istället. 27:37 De var inte nere någon länge på marken utan de gick upp ganska snabbt med tredje lyftet. 27:47 Klockan 13.33 stiger mesan mot himlen för tredje gången. 27:53 Ombord finns Emil, Christer, Carl, Benjamin, Fanny, Stina, Fredrik och Rasmus. Och så Alexander framme vid spakarna. 28:05 Planet lättar från marken och sätter av i sydvästlig riktning ut mot havet där det är mindre molnbildning. 28:19 Man brukar ju flyga över vårat hus ibland. 28:24 Gerard Karlsson är pappa till Alexander, piloten. 28:28 Det är ju fyra mil från Umeå och vi bor bredvid en stor sjö så den är landmärkig antagligen från ett flygplan när man flyger. 28:40 Gerard och Alexanders mamma Barbro brukar stå och titta i trädgården när de ser Alexander komma flygande över sjön. Och då brukar han vicka lite på vingarna som för att säga hej. 28:54 Han var nog lite nördig så. Han gillade att läsa gärna fackböcker men han spelade brädspel. Han gillade att träna också. Han var fysisk. Han gillade att fridyka och åka vattenskidor. Han var också intresserad av svampar så han kunde nörda ner sig i sådana olika böcker. 29:18 Men sen var ju också flygningen en särskild passion för honom som han höll varmt om hjärtat. 29:27 Alexander tog sitt flygcertifikat när han gick flygutbildningen på gymnasiet i Arvidsjaur. Han har alltid haft lätt för att lära, berättar Gerard. 29:38 En sak som han inte ville prata så mycket om var att han var med i den här geniknölarna. Mensa heter väl den föreningen. 29:48 Gerard minns hur Alexander som barn brukade lösa Rubiks kub i ett litet nafs. 29:55 Han följde med mig ibland till Stockholm på jobbresor. Då fanns det någon specialbutik där för han ville ha krångligare och krångligare. Jag vet inte hur många kanter det var. Jag fattar ju ingenting av det där men han löste det på noll tid. 30:09 Att Alexander var särbegåvad var ingen tvekan om. 30:13 Men det var inget han skröt med precis. Tvärtom. 30:17 Ett tag när han bodde inneboende, när han var yngre i Umeå, så fick han ju en medlemstidning från Mensa. 30:27 Och då fick han ju posten till hyresvärdarna. Och han ville inte, han tyckte väl det var lite skrytigt. Så han eftersände den där tidningen till sin syster Malin. 30:40 Så jag vet inte om han tycker om att jag berättar det här, men Alexander var smart, så var det ju. 30:47 Efter gymnasiet så bor Alexander utomlands i några år. Men 2016 så flyttar han tillbaks till Umeå och börjar jobba som laboratorieingenjör på ett skogsutvecklingsföretag. 30:59 Där har han ansvar för ett växthus fullt av granplantor. 31:04 Jag vet han fordigt ibland på helgerna för att kolla att det var rätt luftfuktighet. Han hade stort ansvar för de där planterna. 31:14 Vid den här tiden så har Alexander ganska nyligen tagit upp flygningen igen efter ett längre uppehåll. 31:22 Och för att få fler flygtimmar så har han sökt sig till fallskärmsklubben. 31:28 Det är så Alexander hamnar i pilotstolen i Mesan den här söndagen i juli 2019. 31:46 Jag står precis utanför klubbstugan och ska se när de hoppar. 31:51 Frans har just ätit upp den frysta färdigrätten han köpt i klubbens lilla kiosk och står nu tillsammans med hoppledaren och några andra och väntar på att hopparna som är i tredje lyftet ska landa. 32:04 De spanar upp mot en gråvit himmel. 32:08 Jag tyckte att det var lite konstigt för det tog väldigt lång tid för dem att hoppa. 32:17 Vad Frans inte vet är att flygledningen som styr planen som åker till och från Umeå flygplats har bett Alexander att avvakta med och släppa hopparna på grund av annan flygtrafik. Han har blivit placerad i ett väntläge söder om flygplatsen. 32:35 Det innebär att man håller sig flygande i ett visst mönster inom ett avgränsat område innan man får grönt ljus att fortsätta. 32:45 Så jag tror de var uppe i luften i nästan 40 minuter. 32:49 Det är ovanligt länge. Men till slut får Alexander klartecken att flyga mot uthoppspunkten där hopparna ska lämna planet. 32:58 När han närmar sig så visar det sig att det ligger ett högt moln i vägen. 33:04 Klockan 14.04.58 kan man i radiokommunikationen med flygledningen- höra att Alexander ber om lov att fälla hopparna- aningen högre upp på grund av moln. 33:17 Flygledaren svarar att det går bra. Alexander tackar och 52 sekunder senare- får han klartecken att fälla och sjunka norrut- Alexander bekräftar att han uppfattat meddelandet. 33:31 Det är det sista flygledartornet hör från mesan. 33:37 Nere på marken står Frans och väntar. 33:40 Äntligen hör han det välbekanta surrande propellerljudet närma sig. 33:45 Och så hör man hur det här motorljudet, att piloten drar på hastigheten, att varvtalet minskar. 33:57 Och då vet man, okej men nu snart kommer vi se hopparna i luften. 34:02 Och efter en stund så hör jag hur motorvarvet går upp igen fast väldigt högt, mycket högre än vad det brukar vara. 34:13 Jag sa det till, jag tror det var en kille som stod bredvid mig. 34:18 Jag sa det till honom att låt inte planet lite konstigt. 34:24 Det var väl ingenting han reflekterade över riktigt. 34:30 Men efter en stund så såg jag hur planet snurrade ner från, det spiralade ner genom molntäcket. 34:45 Flera vittnen på olika platser runt om flygfältet ser också planet störta och fångar händelsen med sina telefoner. 34:58 Vad läskigt! Där! Där! Sena vängen har gått av! 35:02 Frans ser hur planet snurrar genom luften i riktning bort från flygplatsen. 35:08 Det fortsätter mot Umeåälven och skogen innan det till slut försvinner mellan trädtopparna. 35:16 Han ropar på Ronny som precis packat klart sin fallskärm och tagit en kopp kaffe. 35:21 Hon bara kom nu du kom nu du måste se detta det är något som inte stämmer här. Planet håller på att störta. 35:28 Ronny rusar ut och försöker få ett grepp om vad det är som har hänt. 35:32 Jag hör hur en kille bredvid mig bara säger nej, nej, nej, detta får det inte hända, nej. 35:40 Han bara står och säger nej. 35:44 Och jag är nog mest bara tyst, tror jag. 35:49 Och så vet jag att jag sa att vi får se om de har lyckats ta sig ut ur flygplanet. 35:59 Och när de står där och kollar så får de plötsligt syn på något mer som faller genom molnen. 36:05 Små svarta prickar singlar ner mot marken långt borta. Det ser nästan ut som fallskärmar. 36:12 Så tänker vi bara, yes de har lyckats ta sig ut. 36:16 Jäklar vad bra. 36:19 Men efter en stund när vi kollar på detta så ser vi att detta inte beter sig som vanliga fallskärmar. 36:26 Ja, det är något som inte stämmer. 36:28 Varför väcklas inte fallskärmarna ut? Det som faller fortsätter bara neråt tills det också försvinner bakom skogsridån. 36:38 Hoppledaren, som också är ny för säsongen, vänder sig till Ronny och frågar vad han ska göra nu. 36:45 Ronny svarar att han ska ringa flygledartornet. 36:48 Han tar i telefonen och ringer. 36:53 Jag hör hur han börjar prata och då säger han att Jag tror det var våran kära som gick i backen. 37:04 Efter en stund så sa jag till en på klubben. Vi måste ju åka bort och se hur det har gått med dem. 37:12 Då ser vi att han jag sa det till. Han sa att vi inte ska åka bort utan vi ringer 112. 37:21 Alla har ju ett specifikt minne av var man befann sig någonstans. 37:27 Samtidigt på brandstationen några kilometer därifrån går larmet. 37:33 Men just jag är i vagnhallen då vid det här tillfället. 37:38 Brandmannen och styrkeledaren Benny Kihlström och hans kollegor håller på att återställa utrustningen efter en lägenhetsbrand natten innan. Det är slangar som tvättas, kontaminerat material återställs och bilar utrustas. 37:55 De är ganska vana vid flyglarm på stationen, men i princip alltid så betyder det att inget allvarligt händer. 38:02 Men Benny förstår snabbt att det här larmet är av en annan karaktär. 38:08 Just i det här fallet så är det röd checklista och känd nedslagsplats. 38:14 Så då förstår man ju att det här är riktigt, riktigt allvarligt. 38:20 Benny och hans kollegor får veta att ett flygplan har störtat på ön Storsandskär. 38:26 Det är en lång smal ö omringad av den forsande breda Umeåälven. 38:32 Där finns mest skog och en del fritidshus närmast vattnet. 38:37 Det finns inga bilvägar till ön så det blir avgörande att de får med sig en båt när de gör sin utryckning. 38:44 Vi vet ju liksom inte riktigt vad vi ställs inför när vi då kommer på platsen så att vi måste ju ta höjd för egentligen allting. 38:53 90 sekunder senare sitter Benny i brandbilen på väg mot olycksplatsen. 38:59 Eftersom räddningstjänstens kommunikationskanal är överbelastad så är det omöjligt att få någon information om vart de ska ta vägen. De får chansa. 39:09 Vi kollar på kartan under framkörning och vi hittar ett ställe, det heter Bergsboda, där vi kan se att här har vi farbar väg ända ner till älven. 39:23 Väl framme vid vattnet kör de så nära de kan komma och sen lyfter de i gummibåten i vattnet. 39:29 Sen är vi fyra personer som sätter oss i den här båten och tar sikte mot ön. 39:39 Vi kör ju liksom det vi har med båten för att vara så snabb som möjligt. 39:45 Men det känns som att det tar evigheter innan man når ön då. 39:51 När de närmar sig land ser de en brygga som de tar kurs mot. Intill ligger en sommarstuga och två personer står nere vid vattnet. 40:00 De pekar ju i en riktning. De har ju sett när planet har fallit ner då. 40:07 Med pulversläckare, klipputrustning och sjukvårdsmaterial börjar Benny och hans kollegor springa mot nedslagsplatsen. 40:17 Det var otroligt snårigt. Jättemycket skog och ris på vägen fram. 40:27 Det är supersvårt att ta sig fram men vi springer allt det vi har. 40:36 Till slut kan man skymta planet. 40:43 Den vita flygplanskroppen ligger på marken mellan några träd. 40:48 Benny har varit brandman i 25 år men det här liknar ingenting han sett förut. 40:54 Det man har sett av flygplansolyckor så tänker man att på något sätt borde planet ha försökt att nödlanda. Så det borde vara träd och vegetation som har vikes eller på något sätt en gata. Men i det här fallet så har planet bara fallit rakt ner från himlen, rakt ner i backen. 41:25 Benny ser att flygplanet saknar ena vingen och mindre flygplansdelar ligger utspridda på marken runt omkring. 41:33 Ganska intakt men har ju absolut stora skador på sig. 41:41 Benny går fram till flygplanet. 41:45 Men när vi kommer dit så kan vi ganska snabbt konstatera att det finns inget liv att rädda om. 41:55 Det är ingenting som vi kan göra. 41:59 Och det blir ju en otrolig tomhet. 42:06 En oerhört konstig känsla i kroppen. 42:10 Man bygger som upp ett adrenalin och man vill ju hjälpa så många som möjligt. Och så kommer man dit på platsen och sen inser man att det finns absolut ingenting som vi kan göra för att rädda de här personerna. 42:30 Tystnaden bryts av telefoner som ringer. 42:34 Både i planet och runt planet. 42:38 Och de här mobilerna de ringer om och om igen. 42:43 Vi förstår ju att det är både anhöriga och vänner som försöker komma i kontakt med de omkomna. 42:52 Men det är ju ingen som får något svar. 42:56 Och det gör ju verkligen ont i hjärtat när man står där och upplever. 43:07 Ute på flygplatsområdet vid fallskärmsklubben försöker Ronny, Frans och de andra fortfarande förstå vad det är de precis har sett. 43:16 Hela tiden efteråt så... 43:19 Hoppades jag ju att de skulle komma in genom dörren med fallskärmen i famnen och bara skratta efter en dålig utelandning. 43:31 Men det var ju ingen som dök upp. 43:34 Så vi gick ju omkring här som radiostyrda zombies egentligen. 43:44 Det blir en väldigt konstig chock för kroppen egentligen liksom. 43:48 När vi inte vet någonting, vad som har hänt. 43:52 I väntan på besked ber Ronny alla sätta sig ner och skriva ner sina vittnesmål. 43:58 Troligtvis är ju detta bara för att vi ska ha någonting att göra. För att inte bara gå runt och undra vad som har hänt. Utan vi skulle skriva ner vad vi upplevt. När detta har hänt så lägger jag ut någon bild på Facebook. 44:16 Som jag tänker, nu ska jag visa att jag inte var med på flygplanet. Så att folk ska veta utan att man ska skriva ut till hela världen. Att nu har det hänt en flygplan som lyckas. 44:28 Men jag lägger ut en bild där jag står och skriver väntan på att hoppa. Så det var inte jättesmart. 44:36 Ekot sänder direkt om den flygplanskrasch som skett utanför Umeå. Det ska handla om ett mindre plan med falmskärmshoppare. För bara en liten stund sedan så bekräftade Region Västerbotten för Ekot att samtliga av de här nio personerna också har dött i den här kraschen. 44:55 Kan vi börja med, vad heter du för någonting? Jag heter Henrik Salin. 44:59 Och kan du berätta, vad var det du såg? 45:02 P4 Västerbotten direkt rapporterar i Ekot. 45:06 Ja, jag var på godkartbanan vid flygfältet när jag såg... Först hörde jag en motor som värvade upp en flygplansmotor. Så jag tittade upp efter det och då såg jag hur ett flygplan föll ner mot märken som till synes... 45:22 Det såg ut som att det saknade en vinge, att det var flygkroppen och en vinge som singlade ner. 45:30 Det börjar ju ringa folk hela tiden. 45:33 Kort efter de första nyhetssändningarna börjar telefonen gå varm i klubbstugan. 45:40 Polis, media och anhöriga, alla ringer och vill veta vad som har hänt och vilka som var med på planet. 45:47 Ronny och hoppledaren turas om och tar samtalen. 45:52 Jag kommer ihåg en samtal som var riktigt jobbigt. 45:58 Det var en kvinna som ringde och frågade om sin son. Hon presenterade sig och frågade om han var med i liften som hade kraschat. Och då sitter jag med listan framför mig och jag ser ju namnet på listan. 46:13 Och jag kan ju inte annat än att berätta att han var med i planet. 46:21 Och då säger jag också, men vi räknar ju honom som fortfarande som saknad. 46:28 Och då säger hon, ja men jag har nyss ringt akuten. Det är två timmar sedan olyckan hände. Förstår du inte vad som har hänt? 46:39 Det var ett av de jobbigaste samtalen. 46:46 För Frans kompisar och anhöriga så blir det en enorm lättnad när de förstår att han lever. 46:51 Flera har tolkat hans Facebook-uppdatering som att han var med på planet. 46:56 Folk skriver på Messenger, folk skriver på Instagram, folk ringer. 47:04 Och sen när jag pratar med folk i efterhand så säger de, kommer du ihåg att vi har pratat? Nej, jag kommer inte ihåg att vi har pratat. 47:15 Samtidigt runt älveområdet hjälper boende till att köra polis, brandmän och ambulanspersonal över älven med sina fritidsbåtar. 47:24 Malén Karlström, P4 Västernorrlands reporter, tas med till den här platsen. Det här beskedet har precis kommit. Hur är det runt omkring dig just nu? 47:34 Det är många som har samlats här på den här platsen som ligger några kilometer från Umeå flygplats i Västerbotten där polisens båtar kör fortfarande på älven och letar. 47:51 Bara ett par hundra meter ifrån nedslagsplatsen ligger en sommarstuga. 47:57 Mannen som bor där och hans fru har varit mitt uppe i att packa ihop för att åka in till stan när planet kraschar bara 200 meter därifrån. 48:07 Nu har deras tomt förvandlats till en slags sambandscentral för räddningspersonal. 48:14 När teknikerna har kommit på plats och gjort sina dokumentationer runt planet och hur det ser ut på platsen så påbörjas arbetet med att ta en och en person ur planet över älven till fastlandet. 48:44 Vi hade våra barnbarn här från Kalmar så att jag och Barbro, min fru, vi var ute på gården och jag höll på att greja lite med vårat växthus. 48:59 Medan Gerard, piloten Alexanders pappa, fixar ute på gården så får han ett samtal ifrån Alexanders syster som bor i Umeå. 49:09 Hon undrar om han vet om Alexander skulle ut och flyga idag. 49:13 Gerard svarar att han inte vet. 49:16 Och då sa hon bara att hon hade hört att ett plan hade startat och att alla hade omkommit. 49:26 Och jag skräck bara rakt ut nej. 49:31 Sen är det ju som ett tacken hur den dagen sen fortlöpte. 49:37 Gerard bestämmer sig för att åka in till Umeå för att försöka ta reda på var Alexander är. 49:43 De kommer överens om att Barbro ska stanna hemma med barnbanan. 49:47 Och så sätter sig Gerard i bilen och kör de fyra milen in mot stan. 49:52 Och det är den värsta resan jag har varit med om. Vi visste ju då inte om Alexander... 49:59 var med på planet eller inte. Så jag körde så fort jag vågade. 50:11 Jag var på motorsyrkesemester med min dåvarande pojkvän. 50:17 Chris är den mest erfarna hopparen i planet. Hans dotter Lina befinner sig på andra sidan Sverige, nära norska gränsen. 50:27 Hon har precis kört en kull med motorcykeln och sitter och väntar på bergning när hennes bror hör av sig. 50:35 Och berättar att det är ett plan som har stört rätt och att man inte riktigt har bekräftat vilka som var på planet än. Men att man misstänker att pappa var på det planet Och sen så är det bara att vänta på att få det bekräftat. Och vid mitt huvud så lever jag verkligen på hoppet av att det inte är bekräftat. Och att han kanske inte var på planet. 51:09 Att det har varit något fel i protokollet. Eller att han... 51:13 Någonting, någonting. 51:16 Jag försöker få det att stämma i mitt huvud. 51:23 För han gjorde ju någonting som han har gjort så många gånger. 51:28 Att han skulle vara borta. 51:31 Bara sådär. 51:33 Det kändes som en mardrum. 51:41 I Umeå har Alexanders pappa Gerard kommit fram till flygplatsområdet. 51:47 Och på fallskärmsklubbens parkering ser han Alexanders skruttiga silvergrå Opel stå parkerad. 51:57 Så då förstod jag ju att han var med på planet. 52:03 Jarad är inte den enda som har tagit sig till flygplatsen. Allt fler oroliga anhöriga börjar strömma dit för att få veta vad som har hänt. 52:12 De blir hänvisade till en möteslokal inne på Umeå flygplats där det finns möjlighet att få krisstöd i väntan på mer information. 52:22 Det satt ju grupper av människor, alltså det var väl hela familjer, För mig personligen kändes det väldigt obehagligt att vara där inne. Jag klarade inte av det helt enkelt. Så jag gick ut på gården och promenerade omkring där. 52:40 Jag vet att det kom fram någon till mig och frågade. Men jag kände bara... 52:48 Jag hade ingenting att säga. Men de gjorde ju sitt jobb. Så ska det gå till. Det är bra. Men jag reagerade så att jag ville bara vara i fred. 53:00 Den jag pratade med var Alexander. 53:03 Fast han inte fanns längre. 53:06 Minns du vad du sa till honom? 53:10 Hur mycket vi älskar honom. 53:17 Vilken bra kille han var. 53:23 Efter att polisen gått ut med identiteterna på alla som var ombord på planet åker Gerard hem till Barbro och barnbarnen igen. 53:32 Det blir som att man lever i parallella världar på något sätt. Vi var ju tvungna att upprätthålla någon form av normalitet gentemot småbarnen här och till och med spela spel med dem och laga mat. 53:47 Samtidigt som vi i den andra parallella världen var helt förtvivlade. 53:53 Och jag minns i alla fall att på kvällen där så gick jag ut och satte mig på altanen. 54:02 Och då kom Barbro ut där vi satt och höll varann i handen. 54:11 Och precis när vi satt där så öppnade sig himlen och det blev världens spöräng från att det har varit en fin dag. 54:24 Så bara vräkte regnet ner. Det kändes som att himlen grinade med oss. 54:44 Sent på kvällen lämnar också de sista medlemmarna fallskärmsklubben och åker hem var och en till sig. 54:52 Frans åker till sin lägenhet och pratar på telefon med sina föräldrar i Småland. 54:59 Då vet jag att då satt jag i sängen. 55:03 Då bara bröt jag ihop när de ringde. 55:06 Så tidigt dagen efter så satte de sig i bilen och körde någon stopp upp till Umeå. 55:16 Olyckan lämnar ett Umeå och ett fallskärmssverige i chock. 55:20 Riksorganisationen Svenska Fallskärmsförbundets ordförande Per-Olof Humla intervjuas i Sveriges Radio. 55:30 En fantastisk svensk sommardag med kropprinsessans födelsedag. Semester och fallskärmshoppning på alla våra fallskärmsklubbar- Runt omkring i Sverige har idag slutat uppe i Umeå med en fruktansvärd tragedi som saknar motstycke. I svensk fall skämshistoria och i flygsporten totalt. Det är en oerhört tung och tragisk dag. 56:00 När Ronny, som flugit planet bara några timmar innan olyckan, lägger sig i sängen den kvällen för att försöka sova känner han sig helt tom. 56:11 Det är som att jag förtränger allting ändå. 56:14 Bara styr ifrån mig allting. Att det är som att det inte har existerat. 56:22 Det har bara inte hänt. 56:25 Dagen efter ska han, sambon och tre barn åka på båtsemester en vecka. Det är bestämt sedan länge. 56:33 De håller sig till semesterplanen och ger sig iväg. 56:37 Det blir lite surrealistiskt egentligen också för vi åker iväg och är borta en vecka men under dagarna som går där så åker man inland vid olika bryggor och gästhamnar och sitter och hör hur andra pratar om flygolyckan och det är liksom det är någonting som är på något annat ställe. 57:02 Det är svårt att förstå att det var våran olycka egentligen. 57:07 På kvällarna besöker Ron i olika båtklubbar och bastar. Här vet ingen vem han är och vad han just varit med om. Men folk undrar och spekulerar. 57:19 Jag sitter bara där tyst och lyssnar. 57:23 Det är som att det inte hör till mig på något sätt. Jag har inte fått in det riktigt. 57:33 Jag som är inblandad i hela också. 57:38 Och det är inte bara i gästhamnarna som det spekuleras kring vad som kan ha gått snett. Alla undrar samma sak. Hur kunde det ske? Var det något fel på planet? Vad hände där uppe egentligen? 57:51 Tankarna på hur de sista minuterna ombord på planet var för vännerna på fallskärmsklubben snurrar också i huvudet på Frans. 58:00 Lite extra mycket tänker han på sin bästa vän Emil. 58:05 Jag vet att jag tänkte bara hoppas att de hade svimmat av av att planet snurrade runt innan det slog i marken. Så att de inte skulle vara medvetna om vad det är som händer. 58:22 Och så vet jag att jag funderade mycket på varför de inte kunde öppna dörren? Varför kunde de inte ta sig ut? 58:32 För att ta reda på vad som egentligen hände där uppe i luften påbörjar statens haverikommission en utredning. 58:40 Hans Ytterberg, generaldirektör, uttalar sig på en presskonferens efter olyckan. 58:48 Vi vill ta reda på vad som har hänt, varför har det hänt och vad kan man göra för att se till att något liknande inte händer i framtiden. 58:59 Det här är ju en flygplanstyp som inte har vad man brukar kalla för de här gängsesvarta lådorna. Det finns ju inte på den här typen av flygplansmodeller. Så något sådant hjälp kommer vi inte att få. 59:16 Jag minns såväl när jag blev tillfrågad om att bli ordförande i klubben första gången. Jag hade ju nyss fått mitt fallskärmsvart i noll erfarenhet- 59:28 Navid Hagio, klubbens ordförande 2019. 59:35 Men det är ju ett fint gäng, alla tar ju hand om varann. Så jag tänkte, hur svårt kan det vara? 59:41 Men det blev inte som jag någonsin kunde föreställa mig. 59:49 När olyckan händer har Navid precis fyllt 30 år. Bara en månad tidigare så har han haft hela fallskärmsgänget hemma på sin bakgård för att fira. 59:59 Vi hade ju hela sommaren planerad. Vi hade ju bestämt att vi skulle runt på olika klubbar och hoppa. 60:07 När Navid inte hoppar fallskärm så jobbar han med IT. 60:11 Navid brukar alltid vara med när det är hoppdagar ute på klubben. Men just den här gången så var han istället och hoppade fallskärm i Sundsvall. När han fick besked om olyckan tog han sig så snabbt han kunde till Umeå för att hjälpa till. 60:26 Nu måste vi hålla ihop för att det här är inte något någon skulle önska sin värsta fiende. 60:35 En mardröm. 60:38 Men Svenska Fallskraftsförbundet var ju på riksnivå väldigt snabb med att skicka upp och aktivera ett krisprogram. 60:47 Både riksinstruktör och ordförande var där. Det var väldigt att ni känner er klubb. 60:57 Vi tar hand om media. Ni tar hand om klubben. 61:03 Umeå Fallskärmsklubb är en liten ideell förening. Före olyckan så hade klubben runt 40 medlemmar. 61:11 En fjärdedel av dem fanns ombord på planet. 61:15 Och samtidigt som Navid försöker vara stark i rollen som ordförande går han nästan sönder själv inombords. 61:23 Många av de här var ju min närmsta umgängeskrets. Det är som att stryka hela favoritlistan ur telefonboken. 61:32 som bara är borta De nio som omkom i olyckan var Christer 55 Fredrik 41 Stina 40 Alexander 27 Benjamin 26 Fanny 26 Emil 26 Rasmus 25 och Carl 20 På fallskärmsklubbens sociala medier skriver de om katastrofen Vi har förlorat nio fantastiska människor och klubbmedlemmar. 62:07 Situationen är overklig och svår att greppa. Våra hjärtan blöder och tårarna kan inte sluta rinna. 62:21 Dagarna efter var vi jättemånga som umgicks på fallskämsklubben och var där och tog hand av varandra. 62:30 Frans som var med på klubben olycksdagen. 62:33 Väldigt intensivt sorgarbete för väldigt många. I ena sekunden kunde jag bryta ihop och då var det någon annan som kunde trösta mig. 62:43 Även om det var väldigt mycket sorg så kunde man ibland bara prata om någonting och börja skratta. 62:51 Pratar man om någon av dem som var med på planet och vad de hade gjort för konstigheter liksom. 63:02 Några dagar efter olyckan bergas planet från olycksplatsen med en helikopter- för att tas om hand av haverikommissionens tekniker. 63:12 Ordförande Navid ser hur resterna av planet kommer flygandes under helikoptern. 63:21 Det såg från backen ut som en bit aluminiumfolie nästan- ihopknycklat plåt som är vårt plan- Vad gör vi nu? 63:36 Vrakdelarna ska undersökas i detalj. Kanske finns det spår i den hopknycklade plåten som kan säga något om vad som orsakade olyckan. 63:56 Jag tror nog att alla anhöriga till den här olyckan har funderat på hur det kunde bli som det blev. 64:07 Christer 55 var den äldsta som dog i flygplanskraschen. 64:12 Hans dotter Lina har rest till Umeå för att träffa sina bröder och sin farmor. 64:18 Hon åker till sin pappas hus, hennes barndomshem- 64:23 Det var väldigt speciellt att komma hem till honom efter olyckan för att man kunde se hur han hade lämnat sitt hem i syfte att komma tillbaka. 64:35 Varje morgon så läste han tidningen till frukosten och sen så var han liksom bara halvläst i tidningen och korsordet var inte löst och det fanns liksom saker kvar att göra. 64:52 Det är först några dagar senare när Lina träffar sin pappa för ett sista avsked som hon på riktigt förstår att han inte kommer komma tillbaka. 65:03 Vi fick möjlighet att se honom, verkligen. Han var... 65:11 ganska hel och fin i ansiktet för pappa hoppade med en hjälm med visir ibland så kan man ju ha en typ av mössa på sig en vaderad mössa och det hade inte pappa utan han hade en ordentlig hjälm och det tror jag säkert bidrog till att han att han klarade sig så väl i ansiktet och så även om han fortfarande hade frakturer För när vi var i huset så väntade jag på att han skulle komma med bilen och köra upp på uppfarten. 65:50 Och att då få se honom hjälpte mig att förstå att han verkligen var död. 66:05 I Umeå avlöser begravningarna varandra. 66:09 På piloten Alexanders minnesstund samlas ett hundratal människor. Hans syster sjunger och spelar. 66:17 För Frans kompis Emil hålls minnesceremonin i en flygplanshangar ute vid fallskärmsklubben. 66:25 Fortfarande återstår frågan om varför. Vad var det som gjorde att planet störtade? 66:33 Drygt ett år efter olyckan så presenterar statens haverikommission sin slutrapport. 66:40 De kommer fram till att det finns flera orsaker till varför det blev som det blev. 66:46 Utredningen visar att planet var lite för tungt lastat och när hopparna rörde sig bakåt inför uthoppet så blev planet något baktungt. 66:56 Tyngdpunkten flyttades vilket gjorde planet instabilt samtidigt som farten var låg. 67:03 När det var ungefär 30 sekunder kvar till uthopppunkten stålade flygplanet och började sjunka in i molnet istället för att lägga sig ovanför som planerat. 67:15 Där hamnar planet i ett okontrollerbart läge. 67:20 Eftersom pilotens erfarenheter av att flyga i moln var begränsad i kombination med masscentrumförändringar i flygplanet så ledde det sannolikt till att det var svårt att reda ut situationen. 67:36 Peter Swoffer är ansvarig för utredningen och förklarar förloppet i haverikommissionens informationsfilm. 67:44 Det är även någonstans i det här skedet som flygplanet överbelastades och högervinge bröts av. Det i sin tur ledde till en kraftig rotation åt höger. Som följd av den här rotationen bröts även stabilisatorn och fenal loss. 67:57 Haverikommissionen pekar på flera brister. 68:01 Bland annat att det inte finns någon formell utbildning för piloter som flyger fallskärmshoppare. 68:07 Och att det saknas ett säkert system för att beräkna hur mycket lasten egentligen väger och hur vikten är fördelad i planet. 68:17 Inför flygningen hade piloten till exempel inte fått uppgifter om vad de enskilda hopparna vägde. 68:25 För att flyga säkert krävs en bra kombination av fyra faktorer. 68:31 Människa, maskin, uppdrag och yttre omständigheter. 68:36 I efterhand så är det lätt att se att den här kombinationen var otillfredsställande, menar haverikommissionen. 68:44 En pilot ska givetvis få vara oerfaren i början, men det ska då kompenseras med att de andra tre faktorerna är mindre försvårande. Exempelvis kan man välja att flyga med mindre last och bättre väder. Att hoppning inte avsiktligt får ske genom moln är idag det enda vägledande kriteriet. 69:00 Och för flera av de anhöriga så väcker den här rapporten ilska. 69:04 Vi är 4 Västerbotten. 69:06 12 anhöriga till offren skriver efter haverikommissionens rapport en debattartikel i Aftonbladet. Två av dem är Julia Jokkiaho vars syster Fanny dog och Rolf Edling som förlorade sin son Carl. 69:21 Väldigt många av oss är ju upprörda över... 69:24 Det är onöda i olyckan. 69:27 Det tänker man ju inte att en samskön sport ska bedrivas så i Sverige helt enkelt. 69:32 Det trodde man verkligen inte. 69:34 Fem år tidigare så inträffade en liknande olycka i Finland. 69:39 Efter den olyckan så rekommenderade den finska haverikommissionen bland annat skärpta utbildningskrav för piloter som flyger fallskärmshoppare. 69:50 De anhöriga frågar sig varför de lärdomarna från Finland inte fått större genomslag. 69:57 Flygchef Ronny. 70:00 Vi hade vikter inlagda på hoppare men tyvärr så var det inte korrekta vikter. Vi hade inte handgripligen vägt folk. 70:12 Så det visade sig att vikterna var inte korrekta på alla hoppare. 70:17 Vilket gjorde att haverikommissionen hävdade att vi startade med 40 kilo överlast tror jag det var. 70:24 Nu hade han flugit i 34 minuter så den överlasten hade han sannolikt flugit bort i minskad bränslevolym. 70:33 Du tror inte att det hade hjälpt med andra rutiner? 70:38 Naturligtvis är det att ha bättre rutiner med vikt- och balansberäkningar förstås. Det har vi tagit till oss givetvis. 70:48 Nu väger vi handgripligen folk. Nu får de ställa sig på vågen. 70:54 För Ronny har det tagit lång tid att hämta sig ifrån allt som hänt. 71:00 Ja, det blev till och med så jag fick mardrömmar efter ett tag. 71:06 Och att någonting liksom bara pausas, det är bara någonting som stannar av och så vaknar jag med en otroligt fruktansvärd olustkänsla i kroppen. 71:17 Tänker du på det här någon gång, att du hade kunnat vara med på planet? 71:22 Det är naturligtvis att ha gjort det. 71:25 Och det är ju så att vi fallshållstoppare har ju säkert tänkt rätt mycket på det här att vi kanske har levt en liten falsk bubbla och tänkt att, men vad kan inträffa? Jag har ju fallskärm på mig, det är ju bara att hoppa av. 71:43 Men det visar sig att när det väl inträffar något drastiskt då hjälper inte fallskärmen. 71:50 Och jag tror faktiskt att det är Ganska många gamla hoppare som har lagt av på grund av det här. 71:59 Tio månader efter olyckan så är fallskärmshoppningen igång igen på Umeå fallskärmsklubb. 72:06 Men Ronny hoppar inte fallskärm längre. 72:09 Däremot så har han fortsatt flyga flygplan. 72:13 Men inte på fallskärmsklubben. Just nu äger inte klubben ens något eget flygplan så det är svårt att bedriva en fungerande verksamhet, säger han. 72:23 Frans däremot, som avstod sista lyftet åt lunch istället, han fortsätter hoppa fallskärm i flera år efter olyckan. 72:32 Jag vill inte att just den här olyckan skulle vara anledning till att jag slutar hoppa utan vill jag sluta hoppa så vill jag göra det för att jag vill göra det själv. 72:42 Han tänker ofta på Emil och på Fredrik som tog hans plats i planet inför tredje hoppet. 72:49 Varför fick jag överleva? 72:51 Man blev nästan lite religiös. 72:58 Frans har brottats mycket med tankar på att han måste uträtta något stort. För att det ska finnas en mening med att just han fick överleva. 73:07 Men så vet jag en gamla kollega till mig när vi gick en promenad en kväll. 73:14 Så luftade jag de här frågorna med henne. Och så sa hon någonting i stil med att du behöver kanske inte se det så storslaget. 73:26 Och det har väl satt sina spår i mig att jag kanske inte behöver se det så storslaget som hon säger utan att man kan vara sig själv och försöka göra andras dagar bättre på något sätt. 73:44 Ett tag efter olyckan blir Gerard och Barbro, piloten Alexanders föräldrar, inbjudna till Alexanders gamla arbetsplats. Skogsföretaget där han drev upp granplantor. 74:00 När vi kom närmare laboratoriet kom det ut en kvinna. Jaha, det här är Alexanders föräldrar. Vänta. 74:10 Och så försvann hon och så kom hon tillbaka med en bricka. 74:14 Med sex stycken granplanter. 74:19 Och varje planta hade en liten plastlapp fast nejad runt där det stod till minne av vår fina kollega Alexander. 74:34 Gerard och Barbro tar hem plantorna. 74:37 En av dem växer numera i trädgården vid sjön där de sett Alexander så många gånger komma flygande. 74:46 Jag har planterat precis nere vid stranden. 74:50 Kommer från hans arbete som han har drivit upp. 75:12 Du har hört P3 dokumentär om flygolyckan på Umeå fallskärmsklubb av mig Lovisa Hag. 75:19 Arkivklippen kommer ifrån SVT, SR och haverikommissionen. 75:24 Producent var Tove Palén och tekniker Fredrik Nilsson. 75:29 Dokumentären är en produktion av Tredje Statsmakten och producerades 2026. 75:36 Glöm inte att följa P3-dokumentär i Sveriges Radio-appen så missar du inte när vi släpper nya avsnitt.