Karlavagnen

00:02 Hej, Annika Ilmoni här och du lyssnar på Karlavagnspodden. Löpastjärnan Andreas Almgren sprang ju nyligen sitt första maratonlopp och tog hem guldet. Därför pratar vi den här gången om alla våra första gånger som man minns lite extra, stora som små. Välkommen! 00:21 Och vagnen startar i Farsta i Stockholm. Hallå Kristoffer Julin. 00:25 Nej men hallå och sen. Hur är läget? Jo det är bara fint. Hur är det själv? 00:30 Det är bara fint med mig med. Äntligen drar man igång. Det är en liten väntan här men nu är vi igång. 00:38 Du Kristoffer, vad har du gjort för första gången? 00:42 Jo för första gången nu i somras så tog jag en dagskryssning ensam. 00:48 Helt ensam. Okej, vart gick kryssningen då? 00:53 Någonstans i Finland. Jag kommer inte ihåg exakt vart den tog mig. 00:58 Så du kryssade till Finland alldeles själv? 01:01 Ja, annars brukade jag åka med min mamma när hon levde. 01:08 Och så tänkte jag bara, men jag får väl åka ensam. Och det gick bra. 01:14 Det gick bra. Kände du att det fanns några utmaningar innan du bokade den här ensamresan? 01:19 Ja, det var ju det. 01:22 Jag har ju funktionsnedsättning och jag måste ju förhålla mig till det också. 01:31 Jag förstår. Så det fanns en viss oro? 01:35 Ja, men det gjorde ju det. 01:37 För vad då till exempel? 01:40 Att man skulle missa båten eller om taxen inte kom. 01:45 Just det. Det där att allt ska klaffa ju. Ja men precis. 01:50 Men du Kristoffer, hur var det då? 01:53 Det var väldigt spännande. Jag fick åka med den här nya båten Glor tror jag man hette. 02:00 Väldigt fin båt. 02:02 Och hur var det? Och var liksom på Finlands båt helt själv? 02:08 Det var kul. 02:10 Jag trodde först det skulle vara jätteläskigt, men nej. 02:16 Träffade du några sköna typer? Det brukar man göra på finlandskryssningar. 02:20 Ja, nej. Jag råkade tvärt ha fel dag. Det var en massa barnfamiljer. 02:27 Jag fattar. Men kunde du hitta någon stämning? 02:32 Ja, men jag gick upp till... Baren. 02:35 Rack till baren? Ja, det gjorde jag också. 02:39 Och där då var det liksom en skön stämning trots att det kanske var en del barnfamiljer? 02:45 Nej, jag pratade inte med någon. Jag bara gick runt på båten. 02:50 Men du kanske inte hade behov av att prata med någon? 02:53 Nej, jag kände inte för det. 02:57 Men du Kristoffer, du nämnde att du brukade åka på sådana här kryssningar med din mamma. Ja. Fanns hon med dig där på båten? 03:05 Ja, men det är klart att hon gjorde. 03:08 Ja, ja. 03:10 Det är klart. 03:13 Du kunde liksom känna hennes närvaro när du gick runt där? 03:16 Ja, det kunde jag. 03:18 Vad brukade ni göra när ni kryssade? 03:22 Vi har varit i Tallinn, vi har varit i Ria. 03:30 Ja, det kunde vi ha gjort. 03:34 Men det här var då första gången du kryssade själv? Ja. Kommer du att göra om det, Kristoffer? 03:40 Ja, det är klart jag kommer. 03:43 Det är klart. Har du några tips till den som lyssnar om man ska tänka om man tycker att det känns lite nervöst och kanske bokar den där? Men kryssningen eller en annan resa på egen hand? 03:54 Ja men prova på skulle jag säga. 03:57 Det finns ju annars hjälp att få om du inte klarar av det. 04:02 Ja, hur då menar du? Från personal och så ju. Nej men jag menar de som arbetar på båten eller vart du ska resa någonstans. Ja. 04:11 Så kan de hjälpa dig om du är nervös eller undrar någonting. 04:17 Vad var din känsla när du klev av båten och hade gjort den här ensamkristningen? 04:22 Det var skönt faktiskt. Så ville jag hem och sova. Jag var väldigt trött. 04:27 Det är så skönt att komma hem igen oavsett hur den har varit. 04:31 Absolut, det är det det. 04:32 Kristoffer Julin i första. Fasen, vad fint att du kom iväg på den där ensamkristningen. 04:37 Ja, men verkligen. 04:39 Och du, tack för att du var med i Karla Vagnen. 04:41 Ja, men tack själv. Så får du en fin kväll. Detsamma, detsamma. 04:45 Hej då! Hej, hej! 04:47 Ja, att dra iväg på en resa själv. Det kan ju faktiskt kännas stort, lite oroligt. Men när man väl gör det så kanske... Ja, vadå? Du som lyssnare har kanske också flängt iväg själv- utan att ha gjort det innan. Vad hände den där första gången? 05:07 Hallå, Robin Svensson i Vibystrand. 05:10 Hallå, hallå. 05:11 Vad minns du för premiär extra tydligt? 05:16 Ja, det är väl egentligen Båsta maraton. Jag sprang som mitt första tävlingsmaraton. 05:25 Hur gick det då? 05:27 Jag vann. 05:29 Men alltså det är helt otroligt. Jag annonserade ju det här ämnet utifrån Andreas Almgren och så har vi med oss en maratonvinnare. 05:36 Jag reflekterar inte heller över det från jag hade svarat. Vilket var jävligt roligt. 05:42 Men Robba, hur mycket hade du tränat inför det här maratonloppet då? 05:45 Ja, alltså jag har ju hållit på med löpning ett tag. Och sen hade jag ju gjort... Alltså jag hade sprungit Göteborgsvarvets ubla varv när det var jubileum, så det var ju ett maraton. 05:58 Men då var jag ju sjuk, så då kunde jag inte liksom leverera det jag skulle. 06:03 Och sen hade jag ju 20-25 sprungit på oss där maraton och filmat loppet till arrangören. Så då var det inte heller... 06:14 Min prestation som var det som skulle göras utan jag skulle bara filma loppet så att de kunde ha det som en film till nästa år. 06:27 Men nu i somras, då var det skarpt läge liksom? 06:30 Ja i somras var det skarpt läge, då var det tävling direkt liksom. 06:33 Hade du vinstvittring innan loppet? 06:37 Nej, det hade jag väl inte egentligen. Den som vann 2025 hade gjort det på 2,26 tror jag det var. Vad gjorde du det på nu? 2,51. Åh jösses, det är så snabbt. Det var ju en gigantisk tidsskillnad sett till året innan. 06:55 Jag hade ju förväntat mig att ligga med i någon form av klunga. 07:01 Men inte att det var först? 07:02 Ja. 07:03 Nej, alltså grejen var att det aldrig blir någon klunga. Så jag låg ju liksom först från locket starta tills jag gick i mål. 07:13 Men alltså att för första gången vinna ett maraton, Robban, vad är känslan när du går över mållinjen? 07:20 Ja, jag vet inte redigt. Alltså jag var ju helt slut. Såklart. Jag låg ju där på gräsmattan i säkert 10-15 minuter innan jag... 07:31 Jag hade hämtat mig liksom. 07:33 Men just där och då reflekterar man kanske inte så mycket över att man hade vunnit sitt första maraton utan det var mer att man hade vunnit loppet. Men sen när man ser tillbaka så ser man ju lite mer viktigt. 07:51 Kommer du springa fler maraton? 07:54 Det kommer jag säkert att göra ju. 07:56 Men det här måste ju vara det mest minnesvärda. 08:00 På stunden är det det ju. 08:02 Häftigt. 08:05 Sen när det blir nästa, det vet jag inte. Om det blir nästa år eller då är det. 08:12 Det är väl lite hur det ligger i tiden. Om det passar just då och då. Jag hade ju inte... 08:19 tränat specifikt inför detta loppet. Det var bara något jag anmälde mig till några veckor innan. 08:26 Okej, kaxigt. 08:29 Ja, men jag tränar ju en del. Jag är hela tiden mer eller mindre redo för vilket lopp som helst. 08:37 Ja, jag förstår. 08:38 I alla fall upp till mat. Ja, ja. 08:42 Vad kul att för första gången vinna ett maraton. Vad roligt att du var med Robban Svensson i Vöbystrand. Och nu lär det ju bli värsta löparboomen efter Andreas Bragd i New York. 08:53 Ja, det lär det ju bli. 08:54 Du kommer få sällskap där ute i spåret. 08:57 Ja, det är ju trevligt. 08:59 Fortsätt lycka till med löpningen då. Ja, men tack. Ha det bra. Detsamma. Hej, hej. 09:08 Och varför dammar runt i november-Sverige när vi för en stund kan dra till Botswana? Hallå Gunnar Seyleitz. 09:16 Ja, hejsan Annika. 09:18 Hej! Vad gör du i Botswana? 09:22 Ja, jag är pensionär nu. Jag har jobbat i Botswana tidigare som konsult och elektrifierat landsbyggsbyggare i Botswana. 09:36 Det låter som att du trivs eftersom du blev kvar. 09:40 Ja, jag blev kvar. Jag hittade min nya hustru här. 09:46 Ah, kärleken. 09:49 Ja. 09:51 Men du Gunnar, ska vi prata om första gången du kom till Botswana? Vad är det för första gång vi ska avhandla? 10:00 Första gången jag var södra om ekvatorn och... 10:04 Då skulle jag parkera bilen och då tittade jag efter en plats som när jag hade varit på kontoret så skulle jag komma i skuggan. 10:18 Ja, och solen går ju tvärtom. Den går ju vid en norr så att säga. Från öster till väster i januari. Så den går ju mot sol. 10:30 Så när jag kommer ut till bilen så... 10:33 Stod det ju helt solskän och det var ju varmt. 10:37 Åh, hur varmt? 10:41 Ja, kanske mer än 70 grader inne i bilen. 10:48 Ja, det är ju väldigt varmt. 10:51 Ja, det kan vara svårt att hålla i ratten också. Det kan bli varmt också. 10:57 Men du Gunnar, du liksom tänkte rätt. Du var ju ute efter en lösning men det bara blev lite fel. 11:04 Ja, det var ju fel. Jag hade inte varit söder om Ekvatorn tidigare. 11:11 Jag tänkte inte bara att solen gick mot sol. 11:15 Så det här var alltså första gången som du parkerade fel söder om Ekvatorn kan man säga? 11:22 Ja, precis. Nu gör jag det inte. Nu har jag bott i Botswana i 20 år så nu parkerar jag rätt. 11:30 Nu är det inte en fel parkering? 11:33 Nej, nej. 11:36 Botswana, vad är det bästa med att bo i Botswana tycker du Gunnar? 11:41 Ja, det är ett trevligt land. 11:44 Om man jämför med andra afrikanska land blir det mycket bättre här. Man har vatten, man har el, man har bra vägar. 11:54 Som inte finns i en del andra länder här i Afrika. 11:58 Med potthål och sådär. 12:00 Mm. 12:03 Jag har jobbat i flera länder i Österafrika. Jag kan jämföra. 12:09 Och folket här är väldigt brevigt. 12:13 Så Gunnar, temat för kvällen det är ju när man för första gången gjorde något särskilt. Kanske det är någon som lyssnar som funderar på att flytta utomlands för första gången. Men tveka lite, är lite rädd och orolig. Vad skulle du ge för tips och råd till den personen? 12:33 Ja, Botswana är inte som Afrika utan det är som södra Europa ungefär. 12:40 Fast det blir vant. Idag var det över 40 grader, det var 42 grader i skuggan. 12:51 Alltså det är fruktansvärt vant. Ja, verkligen. 12:54 Men hur hanterar man en sån värme egentligen? 12:58 Ja, man är inomhus. 13:01 Och jag har det här kombination. 13:03 Förstås. 13:05 Men du tog ju faktiskt mod till dig och flyttade en gång i tiden. Det är ju häftigt gjort att göra det första gången också. 13:15 Ja, jag gjorde det. 13:17 Jag var nyskild och som klartade en dag här mot Svanan. 13:24 Gunnar Silic, förlåt... 13:28 Ja. 13:28 Jag avbröt dig. 13:31 Ja. 13:32 Ja, du träffade en kvinna och så blev du kvar. 13:36 Ja, hon ville att jag skulle stanna. 13:40 Jag hade möjlighet att stanna för att jag var här på ett kort tidsuppdrag. 13:45 Sen blev jag kvar i tre år här. 13:50 Kommer du stanna där för alltid? 13:52 Och sen dess har jag... 13:55 Har jag blivit pensionär så har jag stannat kvar i Botswana också. 14:00 Jag jobbade i Zambia ett par år och efter det har jag varit pensionär sedan 2014. I tolv år har jag varit pensionär nu. 14:12 Men Gunnar Sejlitz, kommer du bli kvar i Botswana tror du? 14:17 Ja, som jag ser det. 14:19 Inte så mycket val. 14:21 Nej, jag fattar. Tack för att du var med i Kalavagnen och berättade om den där första felparkeringen söder om Ekvatorn. 14:29 Ja, just det. Ha det bra nu. 14:33 Hej! 14:35 Ja, det var ju ett väldigt smalt och kul första gången-tema som Gunnar bjöd på. 14:42 Du som lyssnar, jag vill alltså höra om det där du gjorde för allra första gången. En helt egen kategori i det här, det är ju kanske att se sin favoritartist eller band live för första gången. Det skulle jag väldigt gärna vilja höra om. 14:59 Det är också en som har kommenterat på vår Facebook-sida, Marcus Danielsson. 15:05 första gången jag besökte Anfield i Liverpool den 8 mars 2008 match mellan Liverpool och Newcastle besöket var en dröm som slog in efter att ha följt Liverpool sen typ 1977 känslan när jag gick ut på läktaren och blickade ut över arenan var minst sagt magisk underbart där vi nu drar till Häggvik Sollentuna hallå Carina Temmel Hej! 15:36 Hur är läget? 15:37 Jo, men det är ganska bra. Ja, det låter fint det. Du Carina, vad har du gjort för allra första gången? 15:46 Ja, allra första gången när jag gjorde någonting som jag hade sagt att jag aldrig skulle göra. 15:54 Lite annorlunda kanske. Ja, men precis. 15:58 Jag har ju... 16:01 Min morfar och min mamma och min moster, de tävlade i barngolf. Så jag hade ju sagt att jag skulle ju aldrig spela barngolf. 16:11 För jag vill inte bli jämfört med de som är jätteduktiga i släkten och så. 16:16 Men så började min yngste son att spela. Och han spelade på ett underlag som vi säger mos. Det är som konstgräs. 16:24 Okej. 16:26 Och då tänkte, när folk började tjata på mig så tänkte jag att ja, men det är ju inte riktigt samma sak. 16:32 För min familj, de har ju spelat filtbanor. Vadå, är det stor skillnad mellan det här eller? Ja, det är jättestor skillnad. På filtbanorna, på mosbanorna när du slår ut ett slag då ofta kan du fortsätta där bollen hamnar. Det är sällan bollen kommer tillbaka, men på filtbanorna då är det ju Ofta lite backbanor och så. 16:53 Ja, tack. Det är min erfarenhet av bombos. 16:59 Precis. Då blir det några slag om man inte slår som man ska, tänkte jag säga. 17:04 Man kan fundera ut lite olika vägar också på ett annat sätt. På mosbanor. Det är lite kul. 17:13 Fattar. 17:14 Så du började spela då, eller? 17:15 Ja, men de tjatar på mig och till slut så här. Ja, men okej. 17:23 Sundsvall då, då fick jag veta att det skulle vara något som heter Swedish Adventure Golf Masters i Sundsvall det året. Okej. Det är alltså typ SM på mosbanor. 17:34 Mm. Åh. Och då blev jag sådär, jag är lite tävlingsmänniska av mig, så jag blev sådär att, men det där vill ju jag vinna. 17:41 Kaxigt ändå. 17:42 Alltså att satsa på vinst. Ja, lite sådär. Men ja... 17:48 Och då vet jag att jag sa det till någon klubbmedlem. Och som då tyckte att du har ju nyss börjat. Hur tänkte du nu? 17:55 Ja, och... 17:57 Tänkte jag. 17:59 Det skulle vara ingen roll. Jag har barngolf i blodet, typ. 18:01 Nej, inte riktigt så. Men jag vill väldigt gärna göra det här. Ja, någonstans. Så när det var tävlingsdag, jag fick gå ut sist, minns jag. Och... Jag fortsatte att gå sist varje arv. 18:15 Och då kunde du se hur det gick för de andra? 18:18 Ja, det är det som är tanken. Men jag har ju inte förstått att man kan göra sådana saker. Du vet, jag var ju helt ny. 18:28 Och jag förstod inte att man gick ut sist för att man låg först. 18:34 Den fattar jag inte heller. Det visste inte, för du låg alltså först då? 18:39 Ja, det fattar inte jag. 18:43 Så. Och när det var klart så förstod jag inte riktigt heller att jag hade vunnit. Du vann alltihop? Jag vann min klass. Alltimers. Nej, men... 18:56 Men kände du på dig det under tiden eller? Nej, inte en susning hade jag. 19:03 För att jag var vid ena varvet där, då höll jag nästan på att ta upp av vid bana två. Så då var jag nästan på väg att kliva av. Men då ropade jag på en och ungdomarna bad om en kexchoklad och en cola. Så hon fixade det och sen så tuffade jag på. 19:17 Vilken comeback! 19:19 Ja, men lite. Men alltså, vad var det som gjorde, tror du, att du faktiskt kammade hem vinsten? Var det det här att du inte hade riktigt koll, eller? Alltså, kunde slappna av det? 19:31 Ja, alltså, ja, jag tror bitvisst det. Och sen, i och med att det var ändå de banorna som var liksom hemmarena för mig. Ja. 19:39 Och det gör ju att, ja, jag hade ju liksom spelat i alla olika väder. Och det var lite halvblåset den här tävlingshelgen. Ja. Och det var ju van vid liksom. Att de som hade tränat och kommit utifrån och tränat, de hade kanske tränat lite mer i sol kanske eller i något annat väderlek. 20:00 Nu hade en visst ögon där. 20:02 Ja, jag tror det. Men framförallt just så här att det är ingen som förväntar sig någonting från mig. 20:09 Jag kan göra precis vad som helst. Det är ett sånt underbart utgångsläge tycker jag. 20:13 Ja, det är ett skönt läge. 20:16 Och sen bara gå ut och ta bana för bana. 20:19 Många andra som tävlar har ju stenkoll på hur många slag de har gjort. Och var de ligger någonstans. Men jag, noll koll. Det är bara bana för bana. Och det tror jag också är en av mina fördelar faktiskt. 20:33 Men alltså Carina, sen du då började spela barngolf första gången, har du fortsatt med det nu? 20:40 Det var ju tanken då, men då har jag haft en sån här förmåga att gå och bryta revben eller gå och bryta fotled eller lite andra sådana här grejer. Väldigt onödigt. Så planen var att jag skulle tävla mer i år än vad jag har gjort. Och i och för sig så... 21:03 Jag tyckte att jag siktade rätt och bollen hamnade inte där jag ville och jag förstod inte varför. 21:14 Men det kunde de rätta till då? Ja, jag ska hämta glasögonen nu i helgen. 21:20 På med brillorna Carina och bara börja lira igen då? Ja, men nästa säsong. Nästa säsong. 21:27 Vi lever på hoppet alltså. 21:29 Och då kanske det blir Swedish Adventure Golf Masters igen då? 21:33 Ja, men det är det jag tar sikte på. 21:39 Det var kul. De måste ju vara stolta över dig, dina förfädrar som var så duktiga på barngolf. 21:46 Ja, men det kan jag säga att mamman var jättestolt. Min moster var väl också lite sådär. 21:54 Äntligen har hon kommit igång, även om det är fel underlag. 21:59 Carina Temmel i Sollentuna, tack för att du var med och berättade om första gången du äntrade barngolfen. 22:07 Ja, men tack själva. Ha det så bra nu. Det är ett väldigt trevligt program. 22:11 Hej då på dig. Hej. 22:14 I kvällens Karlavagnen snackar vi om den där första gången du gjorde något särskilt. Och det där som du minns av det och varför förstås. Elisabeth Widerbeck skriver till oss. Första gången jag åkte tåg och rälsbuss själv minns jag. Jag var elva år och skulle åka från Stockholm central till Åtvida Berg. Det var lite läskigt att jag skulle byta till rälsbuss i Linköping- Konduktören på Stockholmståget lovade att hjälpa mig hitta rätt rälsbusståg. Det kändes lite lugnande. 22:46 Jag klarade att åka båda sakerna själv. Jag hade en bra bok jag läste mellan varven med mig. Jag känner mig mycket stolt att jag klarade resan själv. Samma sak när jag åkte hem också. En bit mot vuxenvärlden som jag hade lärt mig kändes mycket bra för framtida tågresor. 23:04 Det kanske är något sånt där barnminne du har av att göra någonting för allra första gången. Pirret, kanske oron, rädslan innan och sen lättnaden efteråt när du väl hade gjort det. Eller så kanske det gick åt skogen och då vill jag väldigt gärna höra om det också. 020 22 10 30 är telefonnumret. 23:26 Elin Amanda Urjehall, hon bjuder ju på en riktig sån stark första gång. 23:32 När jag födde barn. 23:34 Alltså vilken fantastisk upplevelse och jag hoppas att jag får uppleva en ny sån magisk stund igen. 23:41 Att föda barn för första gången. Ja, det var ju hyfsat stort kan man säga. Är det det minnet som väcks i kvällens tema? 020 22 10 30 ringer och berättar. Och så måste jag dra mejlet från Lars som nyss kom in. 23:58 Jag är född i generationen då Kiss var hjältar, idoler och gudar. Hela mitt rum var tapetserat med Kiss-affischer. Det fanns en tidning som hette Poster. Varje nummer obligatoriskt med poster på Kiss. 24:12 Första gången jag såg dem var känslan overklig. Där, mina gudar, de räddade min uppväxt på allvar. Iron Maiden var förband, helt okända då. Jag är 60 år nu och lyssnar fortfarande på Kiss. Ja, var det när du såg din stora idol. Eller när du födde ditt första barn. Eller kanske något betydligt mindre än så. Men att du faktiskt gav dig på det där som du kanske var lite rädd för innan. Men alltså gjorde för allra första gången. 24:46 Hallå Gertrud Fransén Bergström i Visby. 24:49 Ja, hej. 24:50 Hejsan. 24:52 Du Gertrud, ikväll pratar vi om att göra saker för första gången. 24:57 Är du bra på att testa nya grejer och så? 25:01 Ja, det är jag. Jag har aldrig varit rädd. Du har aldrig varit rädd och aldrig blyg. 25:08 Hur har det varit då tycker du? Det är bekvämt och ibland obekvämt, men de allra flesta gångerna är det bekvämt. 25:17 Och vilken gång ska vi prata om nu? 25:20 Nu ska vi prata om dagens gång som jag har gjort första gången i mitt liv. Idag har jag betalt min första campervan, så kallad Plotis. 25:33 Du har köpt dig en campervan? Yes, en alldeles spriddans ny 27-årsmodell som jag ska hämta nästa torsdag på Knivstad. Där har jag köpt min campervän. Så då måste man åka båt. Lite av en apparat, ja. Ja, det blir en lite större apparat. Och så blir det en lite dyrare apparat. För det är ju rätt dyrt att åka med Gotlandsbåten. Det vet ju väl hela Sverige nu. 26:04 Men du Gertrud, varför har du valt att köpa en plåtis då? 26:09 Jo, det är så här att... 26:21 Jättemysigt. 26:23 Sen lämnade min man jord i livet här i julimånad. 26:32 Varken jag eller om han hade överlevt mig. Ingen av oss ville behålla husvagnen för det var vår. 26:39 Men då sa jag till honom att om jag överlever dig så tänkte jag köpa en plåtis. Det sa jag bara några dagar innan han avledde. Och då började han leta plåtis åt mig. Är det sant? Ja, för att jag skulle kunna hälsa på hans barnbarn i Skåne. 27:00 Och på ett annat sätt än vad jag kan idag. 27:04 För då har man med sig sin lag. 27:12 Ja, sprillad snyggt. Så det är det vad jag har gjort idag för första gången i mitt liv och det blir nog bara den gången och det ska bli en liten familjebild det här så att barn och barnbarn, han har två och jag har två och så har han barnbarn då också vara människa. 27:28 Vi ska ha det som en familjebil så behöver de ut och åka så har vi vår bil. För jag har köpt det av livförsäkringar och vi måste leva medan vi kan. 27:41 Var det den känslan som också drev dig till att köpa den här plåtisan? 27:46 Precis, precis. Att kunna... 27:52 så har man i alla fall en plåtis att kunna köra ut i kusten och bo över i eller var man nu åker någonstans. 27:59 Så det är det som har drivit min känsla att har man en långvarig sjukdom som min man hade, vad skönt hade det varit om vi hade kunnat åka ut och kampa mitt i vintern eller vad som helst, för nu har jag ju köpt dubbdäck och allting till det här, så att man ska kunna så länge vi kan leva och utnyttja. Och verkligen vara med i livet. 28:27 Och när du och din man Gertrud levde det här husbilslivet. Husvagnslivet. Husvagnslivet, förlåt. Husvagnslivet. Då är det kanske någonting som man inte kan överge nästan har jag förstått. Alltså känslan av att bara kunna ge sig ut på det där viset. 28:45 Nej, och det är så för det är så obekvämt att hålla på och köra runt med henne. Vi har blivit prejade på motorvägar och sånt där med husvagn. Så jag vågar inte köra husvagn och det är klumpigt och datt. Så nej, det ska vara en plåtis. 29:04 Nu åker du alltså och hämtar en plåtis. Om en vecka då skulle du åka, sa du? 29:07 Ja, om en vecka. Samma med min lille syra Clara så åker vi iväg till Knivstad och hämtar den och så kampar vi lite i Stockholm första helgen. 29:16 Ja, ni ska sova i den i Stockholm alltså? Ja. 29:19 Absolut, i Stockholm. Det är jätteroligt. Det här blir en bild till familjen. 29:32 till familjen så alla kan använda det så lite familjetanke men också äventyrstanke när du säger att du kan dra ut till kusten och mitt i vintern ja och så kör jag till Finland, Norge och Danmark och kanske ännu mer söderut sen när jag slutat jobba någon gång för tanten hon slutar aldrig jobba här men alltså vilken fin första grej som du bjöd på här nu 29:58 Ja, tack. Gertrud Fransén Bergström i Visby. Lycka till med hämtningen av Plåtis nu. 30:04 Ja, och vet du vad den ska heta? Plåtis Thomas. Min man heter Thomas. 30:12 Så fint. Mm, det heter det. 30:16 Gertrud, tack för att du var med i Karlavagnen. 30:19 Ja, tack själv. Ta hand om dig nu. Det är jättemysigt att lyssna på ett. 30:24 Det är så mysigt att du lyssnar. 30:27 Ha det gott. Ha det bra Gertrud. Hej då. Hej då. 30:35 Hallå Joakim Högkrans i Köping. 30:37 Hej. Tjenare. Vad har du gjort för allra första gången som du minns lite extra tydligt? 30:45 Det som jag minns allra tydligast är ju när jag skulle få förstående fria. 30:50 Åh, det här är kul. 30:53 Du skulle fria för första gången. Ge oss scenariot. 30:58 Vi hade rest iväg till Kroatien. Vi hade varit där tidigare och tyckte om landet jättemycket. Då tänkte vi att vi reser tillbaka igen. När vi var där så tänkte jag att jag måste fria. 31:18 För att omständigheterna är ju lite speciella mot vardagen. 31:23 Så jag hade tänkt fria för vi var på Ibiza egentligen några år tidigare. 31:29 Och jag vågade ju inte mig till då. Jag var för feg. Så jag tänkte nu måste jag fånga chansen liksom. 31:38 Och tog mig mod till då att fria. Lade ner en ring i väskan, försökte gömma den. 31:44 Och det måste ske nu under resan. 31:48 Passa på när vi är där. Det här är min enda chans nu. 31:53 Så skulle jag fria vi var där för mig att det var en vecka. Det är ju ett tag sedan nu. 32:02 Men jag skulle fria tidigare under veckan för att solnedgången när vi var där var ju väldigt vacker och fin. 32:11 Romantiskt ju att fria i solnedgången. 32:14 Så jag tänkte då, jag försöker fånga när solen går ner. Men dagen som jag hade planerat så hade vi varit på utflykter och i Kroatien. Och då blev det liksom att när solnedgången kom så var vi liksom inte på en plats där det fanns möjlighet utan vi missade det. Och det vart ju mörkt. 32:38 När solen går ner så blir det ju liksom svart i princip. Det blir ju natt. 32:43 Det blir ju det. 32:45 Första kvällen gick, gick andra kvällen också eller? 32:50 Vi var ju där en vecka för mig. Så jag skulle väl fria dag tre eller fyra var det. Men då var det så här, vi måste hinna se för då var det så här, jag sa till mig för att vi hinner inte... 33:03 Nu, så vi måste fånga solnedgången innan vi åker hem. Sista kvällen, det är... Vi får inte planera någonting, det är bara solnedgången som gäller. 33:14 Måste du inte misstänka någonting då? 33:17 Jag tänkte ju att hon misstänkte, men i efterhand så gjorde hon ju inte det. 33:22 Så när vi skulle äta middag på kvällen det gällde så hade vi bokat sista middagen innan vi skulle åka hem. 33:31 Så då åt vi middag... Så då när vi bytte om och fixade inför middagen så tog jag ju ringen ifrån resväskan till hennes handväska. 33:39 Till hennes handväska? 33:42 Ja, jätte... Jag tror jag hade den i... Jag vet inte varför jag la den i handväskan. Det är ju jätte... För att jag hade liksom inga fickor eller möjlighet att förvara den på ett bra sätt på mig själv. 33:54 Förstår. 33:55 Så då la jag den i hennes handväska och sen åt vi middag. Och sen var det så här... 34:00 Ja det är trevligt så tiden flyger liksom iväg och då är det så här shit nu vi måste liksom gå till stranden nu. 34:07 Så då gick vi planerade att gå avslutad middagen gick mot stranden och då precis då behövde jag liksom gå på toa. 34:15 Okej var det av nervositet kanske eller? 34:17 Troligtvis och då är det så här jag måste göra nummer två. 34:21 Ska jag göra nummer två eller ska jag liksom missa solnedgången? Ska vi liksom hinna eller ska jag gå på toa? 34:31 Vad valde du? 34:32 Så då blev det att jag gick på toa och sen vet jag inte vilka omständigheter som ringen låg i hennes väska. Ja. 34:38 Så på något sätt, jag vet inte varför men jag var såhär, jag kan ha väskan. Jag kan bära din väska liksom så du behöver inte det. Så då fick jag ju tillgång till ringen naturligt liksom utan att hon misstänkte någonting. 34:52 Mycket bra, mycket bra. 34:54 Så då tog jag ju ringen och sen fick hon ju tillbaka väskan då efteråt. 34:57 Mm. 35:02 Jag gick på toa och vi gick till stranden. 35:06 Solen hade börjat gå ner då. Det var precis vid hotellet i Kroatien i närheten av Makarska. 35:15 När vi rundade hörnen, för det var en stor berg precis vid havet, en berg. 35:21 Och då när vi gick runt hörnet- så var ju hela staden- stod ju på stranden och kollade- och filmade solnedgången. 35:28 Ja, ni fick publik. 35:30 Så jag fick ju- världens panik- och bara så här- vi väntar tills- det är mindre folk så här- vi går tillbaka. 35:40 Jag vågade liksom inte- det var ju- alltså det var så mycket folk- så jag fick bara- så här, det går inte. Vi måste- vi väntar. Så solen hann ju gå ner- Och vi filmade den och fotade varandra och så där. Men så fort solen hade... När den inte syntes längre så var ju himlen fortfarande så där rosa, orange, jättefin. 36:01 Men då gick ju också... Typ 90 procent av dem på stranden lämnade ju. 36:05 Yes! 36:06 Så då gick vi fram och ställde oss. Och då la jag ju min telefon mot bergväggen. För jag tänkte, jag måste ju filma när jag är fria för det finns ingen som kan filma oss. 36:17 Ah, du ville ha det på film? 36:19 Ja. 36:20 Ja, jag tänkte att det är jättemysigt att få. Men då trodde min fru att jag skulle fota på timer, typ så här, bilder. 36:31 Ja, på er två. 36:33 Då var hon så här, det är bättre om du filmar så kan vi ta ut bilder från filmen. 36:39 Jajamän, lycka bra. 36:42 Men jag hade ju redan börjat filma. Men jag var ju så här, vi ska fota. Men då filmade jag ju redan. Och det följde ju in med precis det hon tänkte. Så då var det ju också bra. 36:52 Men jag var ju så nervös när vi stod där. För att hon har ju tänkt att jag ska fria under flera år. 37:00 Vilket inte har blivit av. Jag vill ju liksom fria framför soffan när man kollar på fredags klockan åtta program. 37:08 Då är det bättre än solnedgången i Kroatien. 37:11 Ja, så då var jag så här, det måste ske nu, men jag vågade ju inte, man blir ju så jävla feg. Nej, men... Så, ja, vi stod ju där på stranden i säkert 20 minuter och bara kollade. 37:23 Joakim! 37:25 Men till slut då, gick du ner på knä eller? 37:28 Ja, till slut så vågade jag mig ner på knä. 37:32 Och frågade om hon ville bli min fru. 37:37 Och vad svarade hon? 37:39 Hon var jätteschockad och sen sa hon såklart ja. 37:46 Men vi stod ju på stranden så pass länge så hon var sådär, hur länge ska vi stå här? Jag måste tillbaka till hotellrummet och gå på toaletten. 37:57 Jag kan inte lämna stranden tills jag har frågat för att hon vet att jag kommer fråga. Omständigheterna är så självklara nu att hon fattar så lämnar jag här så kommer hon vara arg på mig för alltid. 38:07 Men hon hade inte förstått alltså? 38:09 Nej, hon hade inte kopplat ihop den röda tråden. Hon var ju så ovetande så hon fixar ju också naglarna återkommande varje månad. Hon bara så här, jag ska fixa naglarna fram tills du friar. 38:24 Hade hon sagt innan resan, jag ska fixa dem tills vi friar. Och då är jag så här, ja då kommer du få fixa dem innan resan då. Då kommer du få fixa dem i många år till. Det är ingenting som är planerat. 38:35 Så du mörkade det bra, men första gången som du friade till någon Joakim Högkrans i Köping så blev det ett ja. 38:43 Ja. Underbart. Nu har vi ju varit gifta i över två år. Vi gifte oss sommaren 2024 alltså. 38:52 Så fint ju. 38:54 Så det gick vägen. 38:56 Det gick vägen, Joakim. Det var första gången jag gjorde något. Det var första gången du gick ner på knä och friade till en person. Skönt att det gick bra till slut. 39:07 Ja, jag är glad för det. 39:09 Joakim, tack för att du var med i Karlavagnen. 39:12 Tack för att jag fick vara med. Jättetrevligt. 39:13 Ha det bra nu. 39:15 Tack, tillsammans. 39:16 Hej! 39:20 Hallå, Kristina Holsten. 39:23 Hejsan, hejsan. Du finns i Fällingsbro, Arboga och du har upplevt någonting för allra första gången. 39:30 Ja, det gjorde jag för sex år sedan. Det var för allra första gången som jag fick åka med till opera på skäret som ligger i Kopparberg. Det är ett gammalt sågverk som de har gjort om. till operascen faktiskt och jag sa att jag är okej, jag följer med men jag tycker inte om klassisk musik och sådär men det var mina gamla körkompisar som ville, det fanns en plats ledig så jag åkte med bussen tänkte jag, ja, jag står väl ut Hur var det då? 40:03 Alltså det var ju fantastiskt. 40:06 När jag kom ut och redan i halva så var jag helt trädst. Jag var helt trädst alltså. Och jag var så rålös över mig själv. Vad är det för någonting som gör att du blir så uppfylld och tycker att det är så fantastiskt? 40:29 Det har jag inte ens haft en tanke på att jag skulle någon gång få uppleva. Eller vill jag uppleva, säkert. Så när jag gick ut därifrån bestämde jag mig för att jag ska till operan på Stockholm. 40:41 Och där har vi ju en opera. 40:44 Och varför ska man inte åka dit? 40:48 Tänkte jag. Och så gjorde jag det. 40:51 Så du upptäckte operan? Ja, gjorde jag. 40:57 Det var helt fantastiskt. Det var en sån känsla. Det var en så dramatisk skillnad att sitta i ett gammalt sågverk. 41:11 En byggnad med springor emellan och det blåste. Och så gå in på operan med guldbegrädda väggar och sitta där högt upp och titta. Men det var samma känsla, exakt samma känsla i min kropp. Nu när jag pratar om det, jag blir fortfarande lika... 41:34 Upprymd och förvånad över att kunna få en sån där känsla. 41:39 Men Kristina, vad är känslan då? 41:42 Jag har svårt att förklara det. Jag gillar musik. Jag har sjungit i kör i 50 år. Jag har sjungit i Globen med 3000 sångare. Det var ju speciellt. Men det här var något helt annat. Jag var upprymd. Jag var... 42:06 Jag kan inte förklara riktigt. Jag har aldrig känt det sådär förut. 42:12 Jag kan inte förklara känslan. Den infann sig och den sitter kvar i mig. 42:20 Jag går nu på Bion i Arboga där man tar hem den liten... mediegrupp där som man har de tar ju hem ifrån Metropolechland direkt sänd opera som man får uppleva det är så fantastiskt så där har jag nu skaffat mig det här låter löjligt men jag har en egen operastol eller en egen stol där jag sitter en egen plats och där sitter jag och kurar in mig i mörkret och är på scenen helt enkelt är med i Jag lever med inne i operan. 43:01 Men Kristina, det låter lite som att spjällen öppnas för dig nästan när du hör opera. 43:06 Ja. Det gör det. Det gör det. Jag tar in och upplever. 43:16 Jag är helt upprymd och lycklig. Det här är ett ord som är en känsla. Det kan jag säga. Jag känner mig lycklig. Det är ju sista operan jag såg. Det var ju bedrövligt. Det var ju så mycket mord och elände. Så det kan vara sånt på operan. Det var mycket blod som flöt där. 43:36 Jag var lycklig när jag åkte hem att jag hade fått vara där och fått vara med om den. Så det är bara nu den här månaden så ska jag också gå och sitta där och leva. 43:50 Ja, det låter tokigt. Jag hör ju själv att det är tokigt. 43:55 Jag tror inte att jag är ensam om att jag blir sjukt sugen på att gå på opera. 44:00 Ja, det vågar säga. 44:04 Och se vad som händer med er. 44:07 Men du Kristina, sex år sedan, känns det lite bittert att du har upptäckt operan för bara sex år sedan? 44:18 Nej, jag kan inte känna bitterhet. Jag känner mig bara lycklig och hoppas att jag får ha några år framöver. Och att jag kanske får komma till... Jag skulle nog vilja åka till Wien också. Det är en liten dröm. Så får vi se om jag hinner det. 44:36 Jag skulle precis fråga dig om du har någon sån operadröm men då är alltså operan i Wien du vill ta dig till. 44:42 Ja, där finns det resor som man kan åka med. 44:45 På resa då. 44:47 Är det någon speciell operaföreställning du drömmer om eller är det? 44:51 Nej, det är det inte faktiskt. 44:55 Det är det inte. 44:57 Jag kan inte säga att det är det. Nej, utan det är bara hela grejen. Jag är inte så invigd i hur mycket det finns. 45:09 Eftersom jag aldrig har tänkt opera förut. Nej. 45:14 Men nu tittar jag lite och läser noga programmen. 45:21 Kristina Holsten i Fällingsbro, Arboga. Du har sannoliken inspirerat en annan att gå på opera. 45:29 Ja, och det är fantastiskt att sitta på bion också. Man kan inte tro det. 45:38 Det är klart att det blir en helt annan känsla när man går på operan. Nu håller de nu på i Stockholm och renoverar det så. Så när det där är klart, då ska jag köpa biljett och åka dit. 45:51 Självklart. 45:52 Jag tror det är fem, sex år. Jag vet. 45:55 Men sen, första parkett eller? Nej. 45:58 Ja, jag hinner kanske förinna. 46:00 Otroligt fin grej som du gjorde för första gången, Kristina. Tack för att du var med. 46:06 Ja, det var kul att vara med. Ha det så bra nu. Ja, tack ska du ha. Hej och godnatt. Godnatt. 46:14 Då kom ju jag på att jag i somras upplevde rockkonserter för första gången- där jag var på Sweden Rock. Och det gjorde att jag blev helt tagen. Jag var inte alls beredd på den känslan att se Iron Maiden på scen. Jag såg ju band. Jag hade ju inte lyssnat så mycket på dem. Jag var ju där i jobbet. Men helt sjuka shower. Varför, tänkte jag, har jag aldrig varit på en hårdrockkonsert innan? Eller rockkonsert då? Häftigt att upptäcka operan som i Kristinas fall. 46:47 Eller kanske något helt annat som du som lyssnar upptäckte och gjorde för första gången. Hur var det då? 46:57 I Sjöbo finns Barbro Pettersson och är med oss nu godkväll. 47:01 Godkväll, godkväll. 47:04 Barbro, vad gjorde du för första gången som du minns fortfarande? 47:09 Jag sökte in till en verkstadsutbildning i Göteborg. 1962 kom jag in. 47:17 En verkstadsutbildning 1962? Ja. 47:22 Hur var det att kliva in där? 47:24 Det var spännande. Jag hade aldrig stått i en svarv till exempel innan. 47:29 Men det gick jättebra. Men det värsta var att jag hade motståndet bland alla andra elever. Det var 55 stycken killar och så lilla jag. 47:40 Okej. 47:41 Ja, det var första tjejen i Göteborg som valde den linjen. 47:47 Vad fick du för reaktioner då? 47:50 Jag fick reaktioner negativa av killarna i början. 48:09 Någonting som inte var vanligt. 48:11 De hade ju inte någonting färdigklart för att ta emot kvinnliga elever till exempel på de här skolorna. 48:20 Jag fick toalett till omklädningsrum. 48:24 Fick du? Ja, jag fick ett brev två dagar innan jag skulle börja skolan. Att jag hade kommit in. Skolstyrelsen kunde inte näka mig inträda i skolan så jag fick åka dit upp. 48:36 Och det gjorde jag. Detta hände i Göteborg, alltihopa. 48:41 Och jag kommer dit. Förlåt, du kommer dit? Ja, jag kommer dit och där står ju en massa killar och väntar på att vi ska komma in i salen. 48:51 Nej, det var då. Alla var närvarande. Och så säger de till mig, du behöver inte stå här och vänta på att vi ska komma in. 48:58 Då tänkte jag, jag får väl stå där och vänta tills den här kommer. 49:03 Och så säger han så här att nu har vi ju en plats kvar och den är ju eleven saknar vi. 49:09 Nej, sa jag. Det gör ni nog inte för att ha detta papper som säger att jag ska börja här hos er idag. 49:17 Jaha, sa han. Ja, det säger han nu att vi har fått en kvinnlig elev som blir tagna på sängen och så är skolan överhuvudtaget. 49:26 Men jag måste fråga Barbara, hur kommer det sig att du ville gå verkstadslinjen? 49:31 Jag vet inte, men min pappa han jobbade på Eriksberg i Skeppsvarv med alla de här stora motorerna. Och min bror han hade gått den innan och han tyckte det var jätteroligt att han hade fått jobb direkt. Så jag tänkte att det kan jag också söka för då kan jag också ha fått jobb direkt. 49:48 Men var du beredd på den här uppmärksamheten? 49:52 Nej, det var jag inte. 49:55 Men jag tänkte att jag får beredda. 50:00 Jag håller mig själv på min arbetsplats. Vi fick ju varsin arbetsplats som vi skulle stå och tillverka massa. 50:08 Vi fick göra lite verktyg till oss själva. Jag fick göra en liten plåtsax. 50:17 Fungerande, klippte fem millimeters plåt. 50:22 Och ett skruvstycke som jag kunde spänna fast i små delar. 50:30 jag har aldrig gjort det själva. Plus att vi gjorde då det var en sån här dånuppsats med huggmejsnar och olika dåner så man kunde göra märken i metallen och sånt där. Allting det här fick vi göra själva. 50:46 Jag lyckades med detta. 50:48 Och du lyckades med det. Du visade för dem att det här kan, ja. 50:52 Nej, jag kunde ingenting. Jag lärde mig, jag läste och läste. Så jag satt hemma på kvällar och helgen och pluggade all den här litteraturen som vi fick. Så jag kunde ju det där. Det satt i huvudet. Och så frågade jag pappa och min bror som givet hjälp. De talade om det för mig, vad jag skulle göra, hur jag skulle göra. 51:09 Fick lite hjälp ju. Men också så typiskt att du, Barbro, säkert var tvungen att vara dubbelt så bra för att bevisa att du var värdig att gå där. 51:19 Ja, det värsta var ju att jag kunde 51:24 Men du fullgjorde den här utbildningen? 51:28 Jag fullgjorde, jag gick två år. Jag fortsatte en utbildning till ett år efter det. 51:33 Men blev du accepterad med tiden då? 51:36 Nej. Inte? 51:38 Nej, det blev jag inte. 51:41 Jag blev inte accepterad av killarna för att de tyckte att jag inte är där att göra. Vad ska en tjej här göra? Hon kan ingenting. 51:47 Men hur var det att återkomma då dag efter dag och ha den känslan att de inte accepterade? 51:53 Jag tyckte det var så himla roligt. De trivdes. Jag hade hittat min plats i livet. Helt enkelt. 52:01 Och sen fick jag ju... 52:04 Det var ju då innan julen så fick vi göra julstakar. 52:09 Och jag gjorde mina julstakar. 52:14 Och sen hade vi föräldramöten på en kväll. Och där fick vi stå vid varsin maskin. Så placerade de mig vid den högsta svarmen som fanns. Så jag fick stå på en trälåda för att kunna nå upp. Så såg jag hur sjuken är. Det är den man svarade med verktygen i. 52:30 Ämnen när man ska svarva i sånt där. Och det kom ju mammor och det kom ju pappor. Och de kom ju att stå och klungade mig. 52:38 Men du är ju tjej, var det en pappa som sa. Får inte jag vara här för det? Nej, men det är bara roligt att se att det finns flickor som vågar. 52:47 Åh, men en uppmuntrande kommentar. Det var kanske det du behövde. 52:52 Nej, men det har jag gått nästan helt. 52:55 Det var inte alls det du behövde, Barbro. Det låter inte som att det var nödvändigt alls. 53:02 Och min pappa, han var för första gången på föräldramötet. Han ville se honom. 53:14 vi stod på. Sen fick jag byta dem med killarna så att de fick ta den också. Så vi gick ju runt och på olika nationer stod och jobbade med dem. 53:22 Så att de visste, såg att vi kunde alltihopa. 53:25 Alltså kul grej också, Barbro Pettersson i Sjöbo, att din pappa gick på föräldramöte för första gången. Apropå ämnet i kväll. 53:32 Han var väldigt, väldigt stolt. Faktiskt måste jag säga. 53:35 Så klart att han var. 53:36 De klarade det här. 53:38 Barbro, tusen tack för en jättefin historia här. Ja, och det där gjorde att jag fortsatte ytterligare på verkstadslinjen. 53:50 Och sen så tog den slut. Jag tänkte nej, jag måste ha någonting mer. Jag fortsatte på radio- och tv-tekniklinjen, så jag har den också. Okej. 53:59 Det var ju när färg-tv kom till Sverige så fick vi utbildning på den, specialutbildning på den. 54:07 Häftigt. 54:09 Och sen på gamla dagar avslutade jag min karriär. Jag började köra militära fordon med folk på. 54:17 Inte heller en bransch där det kryllade av kvinnor kan jag tänka mig på den tiden. 54:20 Nej, inte som vänförare. 54:23 När jag kommer och skulle hämta en grupp som jag skulle köra och transportera från A till B så säger en av de här som var ledarförda att vi väntar bara på att föraren ska komma. Då kan vi köra sen, för du ska väl med och skjuta? Nej, jag ska köra. Nej, lilla Dusan. Det här är det kille som ska köra. Det brukar det alltid vara. 54:46 Nu har jag faktiskt varit så att jag är bilförare. Jag blev tillhörd den här truppen. Jag fick fortsätta köra. 54:53 Sen körde jag väl i tre, fyra år. 54:56 På olika övningar och allting sånt. Alltså vilken ny mark du bröt. Till många andra kvinnor bakom dig också, ju Barbro. 55:03 Ja. Jag blev ju... 55:06 Göteborgs Post gjorde ett stort reportage om mig- när jag hade gått några månader på den här skolan. 55:12 Jaha, du hamnade i tidningen då? 55:14 Det kom i tidningen. 55:16 Stort uppslag. Vad häftigt alltså, Barbro. Ett stycke historia här. Kvinnohistoria får man ju säga. 55:23 Ja, i Göteborg var jag det. 55:25 Tusen tack för att du bjöd på den, Barbro. 55:27 Ja, och jag kan tala om det finns unga tjejer. 55:32 Om ni har en chans att gå dit och prova- Gör det. Min dotter, eller min ena dotter, hon fortsatte på verkstadslinjen och blev en NC-operatör. 55:44 Hon gick tre år istället för två som jag fick. Då fanns det inte data. 55:49 Men då fick jag även datautbildning på maskinerna. 55:52 Mycket bra uppmaning där. 55:55 Det är faktiskt ett väldigt intressant jobb och det är någonting som behövs fortfarande. Verkstadsfolk som kan Visst. 56:04 Du Barbro, tack för det här. Och ha en fortsatt fin kväll slash natt snart. 56:10 Detsamma, detsamma. Tack! Förresten, var kommer du ifrån? 56:15 Jag kommer från Stockholm, men jag sänder Karlavagnen och jag bor i Kalmar. Jaha, då. 56:21 Då har vi nästan varit. 56:23 Jag är född i Kalmar, nämligen. 56:25 Okej, okej. Kul. Då hälsar jag hemstaden från dig. Gör du så. Ha det bra, Barbro. Hej! Detsamma, detsamma. Hej. 56:36 Hallå Olle Pettersson i Mariestad. Hallå, hallå. Vi pratar om saker man gjorde för allra första gången. 56:44 Ja, det var både första och sista den som jag gjorde då. 56:49 Berätta, vad var det Olle? 56:52 Ja, det är drygt 40. Jag var i början på 80-talet. Jag bodde i ett samhälle utanför Mariestad. 57:00 Och sen var det några damer i röda korset som fick för sig att de skulle anordna modevisning i församlingshemmet. 57:08 Och det skulle ju ha både killar och tjejer och gubbar och kärlingar. Ja, aldrig sa jag. För jag hatar att stå i skolan framför helklassen och prata om att äta något. Det var det värsta jag hade. Hjärtat där slog så jag kunde hoppa ur bröstet på mig. 57:24 Och det tjatade de här röda korsdamer. Nej, så har jag gjort icke- –Ora. 57:30 Hej, sa jag. Vi har lite olika åldrar på killar och gubbar. 57:36 Sen ringde de en dag. Nu ska vi åka till stan och prova ut kläder. 57:41 Gud, tänkte jag, det hela går inte. 57:44 Ja, sagt och gjort så vi åkte ner. Det var ju några omgångar vi sällde ha då. 57:50 Och damerna, det var på klädbutik för damer. Och vi sällde ner till någon här butik och provade ut kläder. 57:56 Och den där dagen kom ju. Åh fy för fara. 58:01 Jag kunde inte äta meddagen när jag kom hem för jag var nervös. 58:03 Är det sant? 58:06 Du var skakig hela dagen eller? 58:09 Ja, och sen när jag skulle gå där fram på scenen och hela församlingshemmet var fullt av folk och sådana som en kände. Det är ju ännu värre. 58:15 Ja, det är ännu värre. 58:17 Och jag sa till den där konferensierna att jag är så nervös och jag säger att det här där går inte. 58:23 Ja, och sen när jag sa att kliva upp på scenen där så säger ju han där den där stolen. Och här kommer Olle, han är nervösast ute allihop. 58:30 Nej, Olle så får man inte göra. Det får man. 58:33 Men det syns väl inte, säger han. Och värre var det. Jag gick ju som en byfådare fram och tillbaka på scenen och vankade fram och tillbaka. Och söster med hon sa det sen. Ja, du gick lite konstigt, sa jag. Tackar fasen för det tänkte jag väl... Och sen är det att byta om igen och så har jag någon ny omgång på sig. 58:53 Vad tror du, du skulle ut flera gånger? 58:56 Ja, det var minst två eller tre. Jag hade en ljusblå skjorta en gång, någon kavaj och vad fasen, det var sånt där som jag aldrig brukade gå i annars. 59:07 Och damerna, det var så världsvana, de svishade och de slängde upp kapper och de snogade runt där. Och jag gick som en annan byfån och lufsade fram på scenen där. 59:17 Jag var så svetsad, det var stora blöta blaffer i armhålar på den där skjorta. 59:22 Och jag sa till den här, kan du aldrig sälja så jag får göra genomsvett. Nej, det ska jag inte göra heller, så den får du som tak för besvänet. 59:32 Om jag hade fått hundra skjortor så gjorde jag inte om det. Det var ingen karriär för min del. 59:40 Det var liksom inget adrenalinpåslag Olle som du upptäckte och det här vill jag göra igen. 59:45 Och jag hatar era röda korsdagen. 59:51 Det är också typiskt rädda korsdamer att inte ta nej som ett svar. Utan att övertala dig om att upp ska du. 59:59 Oh, hemska tider. Aldrig mer. 60:04 Och nu är det inte lönt när den är över 70 år. Då får den inte gå på P.R.O. Mannekäng hos pensionärer. 60:13 Men jag tror jag hoppar över där mer. För det var något bedrövligt i det här skiten. 60:17 Nej, men alltså, jag känner så med dig, Olle, för jag är ju också sämst på att stå på en scen. Jag tycker det är helt fruktansvärt jobbigt. Och det är där som du säger också, att det är folk i publiken som man känner. Ja, precis. 60:32 Hela för en samlingshemmet var fullt av folk. Och jag tittade ju, jag vet inte var jag skulle titta en gång, för det var något bedrövligt, men... Och så tänker folk, kanske de säger att du ringer till radion. Ja, men du är ingen som ser mig. 60:44 Nej, nej, nej. Det är en helt annan sak. Det vet både du och jag, Olle Pettersson i Mariestad. Det är en helt annan femma att sitta här och prata med varandra. 60:53 Ja, men det har ju folk som tittar på en, du vet, och så ens har gå fram och gå tillbaka och uttalar om vad det är. 60:59 Jag hade aldrig gjort något sånt. 61:01 Nej, en gång och aldrig mer kan jag uttala om för dig. Inte. Inte. 61:05 Olle, tusen tack för att du bjöd på din mycket korta mannekeinkarriär. 61:11 Ja, det var kort. Intensivt men kort. 61:15 Det var början och slutet på den karriären kan jag ju säga. 61:19 Helt underbart Olle. Ha en fortsatt fin kväll nu. Ja, detsamma. 61:24 Hej då på dig. Hej då på dig. 61:28 Och till Karlavagnen skriver Kent Åkesson. God kväll. Min första gången är ju en trestegsraket av en händelse som är tre händelser i ett som blev ett minne för livet. Bakgrunden är att jag som tolvåring skaffade mig en brevvän i England som fortfarande är en mycket nära vän som jag har kontakt med och träffat flera gånger sedan dess. Historien steg ett. Min första flygresa. Två. Min första utlandsresa. Och tre. 61:58 Första gången jag skulle träffa Steffen med familj. Det är nog dessutom det modigaste jag gjort. Att som trettonåring flyga själv till ett möte med en familj som jag endast kände från brev. Flygresan upplevde jag som helt fantastisk. Och minnet från ankomsten när jag möttes av familjen med ett litet plakat med mitt namn på är oförglömligt. Min skolengelska kändes definitivt bristfällig för att inte tala om familjens engelska. När de började snacka med mig förstod jag ju inte mycket till en början. Jag fick be dem sakta ner. 62:29 Jag hade en mycket rolig sommarmånad och engelskan blev ju bättre och bättre. Jag kom till och med på att jag tänkte på engelska efter ett tag. Efter det har vi träffats både hos mig och i England vid flera tillfällen. 60 år som kompisar alltså. 62:44 Fin första gången tre stegs raketer från Kent Åkesson. 62:52 Du har lyssnat på Kalavagnspodden. Hela programmet med musik hittar du i appen Sveriges Radio och på vår webb. Har du tips på vad Kalavagnen ska handla om eller bara vill fråga något så finns vi på sociala medier och på mejl kalavagnen-sverigesradio.se. Kalavagnen hör du live varje vardagkväll och söndagkväll.