P1 Dokumentär

00:17 Män i svarta badmössor med varsin vit siffra på- kämpar för att hålla huvudet ovanför vattenytan. I över en timme har de varit i vattnet- 00:29 Vikterna ska inte hamna på botten! 00:33 Hämsta vikten! Hämsta vikten! 00:42 Nationella insatsstyrkan behöver bli fler. Kanske kommer någon av rekryterna som kämpar i vattnet att ta sig hela vägen och bli en del av polisens bjudspets. Den som ska stoppa terrorattentat, skolskjutningar och gisslandssituationer. 01:01 Hämta vattnet! Hämta vattnet! Hämta vattnet! 01:12 Dy! Ner och hämta bördena! 01:15 Det här är ett av Sveriges tuffaste arbetsprov. 01:19 För första gången tillåter nationella insatsstyrkan att en journalist får följa hela rekryteringsprocessen från början till slut, när ett hundratal rekryter försöker fånga sin dröm. 01:36 Vilka har vad som krävs och vilka är det som vill skydda oss när det verkligen gäller? 01:45 Det här passet är er chans att visa er värdiga. 01:52 Präx gör man i pink alternativ för toaletten. De ska få bära bort mig om det ska vara så. 01:59 Kan jag inte springa så kommer jag gå, kan jag inte gå så kommer jag krypa. 02:03 På nationala insatsstyrkan finns ingen plats för maskare. 02:09 Insatsstyrkan inifrån av David Olsson. 02:17 Eftersom vi är Sveriges yttersta polisiära resurs. När ett uppdrag är så pass farligt att övriga polisen inte mäktar med det. Då är det då vi kommer dit. 02:28 Hallå, Drottninggatan Stockholm är här. 02:33 Poliserna i nationella insatsstyrkan kallas operatörer. En av dem är krukan. Han har armar stora som stockar och har varit med vid en rad uppmärksammade händelser. Bland annat terrorattacken på Drottninggatan 2017. 02:51 Jag skickar massor i. Skickar allting av. 02:54 Och att gå igenom blodpölar och när folk skriker och det är kaos på platsen. 03:05 När det dessutom skjuts mot den så förväntas vi kunna prestera. Och har man inte då reflekterat kring varför man gör det här, då finns ju risken att man tvekar. 03:19 Och tvekan i de här situationerna kan ju innebära att civila inte får den hjälp de behöver få. Det kan utgöra en risk för mig själv som individ, eller för gruppen, eller för uppdraget. Och det vill man ju i största möjliga månen vika, såklart. 03:36 Och nu när operatörerna behöver bli fler understryker krukan att alla som söker måste ha funderat över sitt varför. 03:46 Varför de vill jobba på den här sektionen. 03:50 För är det någonting som vi inte vill ha så är det ju maskulina stereotyper som allt det innebär. Vi vill ju ha öppna, reflekterande människor som vågar bjuda på sig själv. 04:06 För det blir som en säkerhet i vår vardag. 04:09 Det är jobbigt att erkänna att man gjorde fel. 04:12 Men det ser vi som en väldigt stark styrka att kunna göra det. Och har man då en machokultur där man ska framstå som väldigt bra. Då faller ju hela det konceptet. 04:25 Krukan åker på de farliga uppdrag som jobbet kräver. Och det händer att han missar sina barns skolavslutningar och fotbollsmatcher. 04:35 Det är ju när man... 04:37 Åker iväg och ens dotter som är ganska ung säger att pappa varför är du aldrig hemma? 04:43 Varför vill inte du vara hos mig? 04:45 Det är ju jättejobbigt att höra. 04:49 Men krukan säger ändå att det går bra att kombinera jobb med familjeliv. Samtidigt så blir det ändå en del hemlighetsmakerier för familjen. 04:59 Det är ju väldigt speciellt att man säger till sin fru att nu måste jag åka iväg. Jag kan inte tala om vad jag åker iväg på. Jag kan inte tala om hur länge jag är borta. 05:11 Ju mindre hon vet desto säkrare det här är för alla. 05:14 Min fru vet ju aldrig någonting. Jag berättar aldrig vad jag har gjort eller vart jag har varit. 05:20 Självklart kan det kännas jobbigt ibland utan tvekan. 05:25 Men det känns ändå rätt att göra det. Det är viktigt det vi åker iväg på. 05:41 Välkomna till Nationella insatsstyrkans inledande tester för rekrytering till insatspolis. 05:48 Det är tidigt på morgonen och fortfarande kolsvärt ute. Om några dagar är det julafton 2025. 05:57 Rummet är fyllt av unga män i vita numrerade västar. Inga tjejer finns med bland rekryterna. 06:06 Vissa har rest långt. 06:08 Under fyra dygn ska ett par hundra rekryter testas både fysiskt och kognitivt. Majoriteten kommer att skickas hem redan efter de första momenten. 06:20 Jag förstår att det är hög anspänning och mycket förberedelser och mycket som står på spel här. Men försök fokusera på er egna prestation. 06:29 Nu är ni här, nu är det bara att köra. 06:32 För de som klarar samtliga tester väntar arbetsintervjuer och psykologintervjuer. 06:39 De som godkänns i de momenten går sedan vidare till ett tio dygn långt sluttest på försommaren. 06:47 Lycka till! 06:53 Man har ju förberett sig ganska länge på det här. 06:56 Inne i en gymnastikhall nästan flyger en kille med blont kortklippt hår upp för ett rep som hänger från taket. Lika snabbt är han nere igen. 07:06 Och så känner man att man har en känsla i kroppen att man kan ge mer. 07:12 Men nu är det mest kul att vara här och få göra det här, oavsett hur det går i England. 07:19 Max, som söker hit för första gången, har tränat för det här antagningsprovet i över ett halvår. Han är i 30-årsåldern och jobbar inom Försvarsmakten. 07:32 Jag har behövt intan mig själv egentligen att skulle man inte komma vidare vilket sannolikheten är högre att man inte gör det än att man gör det så är inte hela världen ändå men det är lätt att säga nu. 07:44 Många har tränat i månader, ibland över ett år inför det här. 07:50 En del har sökt flera gånger tidigare men Rickard söker precis som Max för första gången. 07:57 Jag hade rätt svårt att sova, vilket tyder på stress såklart. 08:02 Rickard har mörkt hår och skägg och jobbar precis som Max inom Försvarsmakten. På fritiden gillar Rickard att köra motorcykel och fotografera. 08:13 Försvaret är all ära, men vi är inte i krig. 08:17 Det är väldigt mycket övning bara för något som förhoppningsvis aldrig kommer att ske. Här känner jag att jag kan göra skillnad. 08:27 Kustbevakningen och nationella insatsstyrkan bordade idag ett misstänkt stadslöst lastfartyg i Östersjön. 08:37 Och säkerhetspolisen fick också hjälp av polisens insatsstyrka. 08:45 Vi kan vara grönklädda, maskerade, se väldigt dominanta ut och det måste vi göra. Vi är specialister på konfrontation och det är det vi ska göra. 08:56 Men det här är ju familjefäder så vi behöver också ha svart bält i samarbete. 09:03 Nationella insatsstyrkan, förkortat NI, är polisens hemliga spjutspets som sedan tidigt 90-tal skickas fram när det är för farligt för den ordinarie polisen. Få vet vilka som jobbar inom sektionen, där Mårten är chef. 09:22 Gissna situationer, terrorattentat, marina insatser, konfrontera farliga gärningsmän. 09:30 Fagersta, Risbergska, pågrunddölt våldssituationer, samverkan med andra polisiära enheter och andra så är det självklart att vi åker på de händelserna. 09:41 Tidigare har polismyndigheten rekryterat till nationella insatsstyrkan vartannat år. Men från 2026 blir det varje år. Det är för få som håller måttet. 09:54 Vi har behov av människor, vi har behov av rätt människor. 09:58 Det handlar om att vara nyfiken, inkluderande, ärlig, engagerad, ansvarstagande. 10:05 Bara tre till fyra procent av alla som söker blir antagna till sektionen. Och för att hitta rätt personer finns en kravprofil. 10:15 Vi söker ju inte bara den som är vältränad eller bara den som har en hög kognitiv förmåga eller bara den som är väldigt stresstålig utan vi söker ju den som har alla delar tillräckligt bra. 10:27 Och det är det som är det svåra. 10:29 Och en egenskap väger tyngre än alla andra. 10:33 Tillit. 10:34 Har man inte det, att vi känner att det här litar vi inte på, då spelar det ingen roll hur bra du är i prestation. Och det kommer vi aldrig tumma på om vi rekryterar specialister eller någonting. Jobbar du här så är det en av de viktigaste delarna. 10:58 Ställ dig på ett led här ut med väggen. 11:01 Det är en ny dag i ansökningsprocessen och nu väntar fobitester. 11:07 I en korridor står Max och Rickard och flera andra unga män uppradade. De har på sig badbyxor och svarta badmössor med varsin vit siffra på. 11:18 Det kommer nu vara chansen att ytterligare förstärka era prestationer och resultat för att gå vidare i processen. 11:26 Och kom ihåg att alla era prestationer bedöms. 11:29 Av de över hundra sökande som var med från början är färre än hälften kvar. 11:36 Vi söker individer som inte ger upp. 11:40 Så att det inte är läge att hålla igen nu. 11:43 Tystnaden är kompakt. Några tar djupa andetag. Andra tittar ner på sina fötter. 11:51 En av rekryterna stirrar in i väggen. 11:54 Nummer tretton, berätta hur går dina tankar? 11:59 Fokuserad. Försöker att hitta lugnet. 12:03 Förbereda sig mentalt för att det kommer suga men det är bra. Bita i det äpplet och sen köra på. 12:09 Acceptera ovissheten. 12:11 Oskar som är i 20-årsåldern och bland de yngsta i gruppen berättar att flera i hans släkt har jobbat inom Försvarsmakten och polisen. 12:22 Vad tror du kommer hända här inne? 12:25 Bra fråga. 12:27 Jag vill inte spekulera kring det för det är bättre att bibehålla sig själv istället för att spinna iväg och bli rädd för vad som kan ske. 12:37 Ta det som kommer att ske. 12:44 Tar du av dig masken på eget initiativ är du underkänd på momentet. 12:49 Behåll masken på tills instruktör meddelar att du kan ta av den. 12:54 Jag får inte säga vad det är för slags fobitester som de gör. Det skulle förstöra framtida rekryteringsprocesser. 13:04 Likt flöten från metspön guppar flera svarta badmössor i en stor blå zimbassäng. 13:12 Ibland försvinner ett huvud ner under ytan. Mjölksyran bränner i benen som trampar vatten. 13:20 En bit bort står en av de sökande och tittar in i den turkosa kakelväggen med en instruktör vid sin sida. 13:32 Vill du avbryta? Jag vill inte avbryta. 13:43 Det finns ingen möjlighet till vila. Mannen hoppar ner igen och nu har han instruktörernas ögon på sig. 13:56 En bit bort står nummer tretton, Oskar. Hanne pratar med en av instruktörerna. 14:03 Jag vill inte vara här och göra en halvplant om jag vill alltid sakna. 14:09 Då vill jag kunna bli hundra och sen. Det känns ovärdigt mot mig själv och inför er att prestera dåligt och skylla på någonting. 14:21 Oskar väljer att avbryta. 14:31 Nu kommer jag väl. 14:33 Det är kallt ute i korridoren. Oskar står i svarta blöta badbyxor som droppat en pöl runt hans fötter. 14:41 Han gråter. 14:43 Du, berätta vad var det som hände dig nu? 14:47 Jag vaknade för två dagar sedan med en förkylning som inte direkt blev bättre efter att ha varit fysiskt aktiv. 14:57 Tänkte väl att... 14:59 Fan jag önskar på. Men det är varken värdigt mot mig själv. 15:06 De andra sökanden. Om de ska behöva bli lidande. För att jag har en sämre förmåga just nu. 15:12 Man får ta det för vad det är. Man behöver ta svåra beslut ibland. Men det var en sån dag. 15:19 Så nu får man åka hem och träna mer. Söka nästa gång. 15:24 Vad händer nu då? 15:26 Nu blir det... 15:29 Först sätta sig och deppa lite. 15:31 Ta en dusch. 15:34 Sätta sig i bilen. 15:35 Ringa tjejen. 15:37 Köra hem. 15:43 Alltså magkänslan igår var negativ så fick jag ändå komma hit i dag två så att det är nog bara jag som är självkritisk faktiskt. 15:52 En som fortfarande är kvar är polisen och småbarnspappan Elias. Det är andra gången han söker. 16:00 Det är väldigt många som är duktiga vältränade här. Det är hög konkurrens och det vet jag om. Jag tar inget för givet heller. Kanske också att man blir besviken. 16:10 Och nu är det bara att vänta på besked. 16:14 Jag är väldigt glad att jag fick lite revansch från första gången jag sökte. Nu har jag gjort vad jag har kunnat. 16:21 Nu är det i deras händer. 16:28 Bra kaffe. 16:29 Ja, men gärna. 16:33 Där och då mådde jag ju skit, rent som sagt. 16:38 Det har gått några månader sedan jag pratade med Oscar i simhallen. Det var han som fick avbryta testerna på grund av en förkylning. 16:47 Och sen när jag gick in och ställde mig i duschen så började jag ju gråta. För det var ett väldigt känslosamt moment. 16:58 Det skulle egentligen vara mitt livs största mål och lycka att komma in där och arbeta där. De har uppnått en väldigt hög nivå av personlig mognad men också disciplin och självkännedom. 17:17 Oskar säger att han vill skydda landet och befolkningen. Men det är också känslan av att få tillhöra polisens yttersta resurs som lockar. 17:28 Och jaktan efter att klara av någonting som inte vem som helst kan göra. 17:35 Lite så, kanske oödmjukt uttryckt är väl att kan man vara av människan? Det är min drivkraft i alla fall. 17:56 Det är våren 2026. Hemma i köket hos polisen Elias för bredsmiddagen. Biffar med rotfrukter. 18:07 Han bor i en mindre stad i Mellersta, Sverige. 18:14 Elias klarade de inledande testerna och intervjuerna och är nu uttagen till sluttesterna om några veckor. 18:27 Det är rent hemma i lägenheten. Inga onödiga vardagssaker ligger framme. 18:33 På köksbänken står en skål fylld med citroner och lime. 18:37 Fotografen sa att bilden är klar i morgon och i lunch. 18:41 Om Elias klarar alla tester behöver hela familjen flytta till Stockholm. Så för att ligga steget före har Elias och hans fru Maja bestämt sig för att sälja lägenheten. De behöver ändå flytta till något större. 18:58 Ja, nu har jag vant mig vid tanken och jag vet att det här har varit en dröm han har haft väldigt länge. Så jag stöttar ju honom med hans dröm och jag vill ju att han ska få testa och gå så långt han kan och få göra det här. För jag vet att han hade gjort samma sak för mig om det var en dröm jag hade. Samtidigt så är det ju klart att det är inte så mycket jag vet om jobbet. Jag vet inte exakt vad det innebär för en familj eller för en partner att vara med någon som jobbar inom det liksom. 19:30 Jag känner ändå att det är viktigt att inte lägga familjen åt sidan för en sån här grej utan de ska ju vara med på det hela liksom. 19:44 Hur är det då att hinna med familjeliv och jobb och all träning? 19:52 Ja. 19:55 Nej men det är svårt såklart. Det är en utmaning. 19:59 Jag tränar ganska ofta. Så sätter jag klockan på halv fem. Så jag gör mitt träningspass på morgonen innan jobbet. 20:11 Bara för att jag ska hinna komma hem och vara... Lite delaktig hemma också. 20:17 Jag kan själv känna mig lite egoistisk ibland när jag ger mig iväg för att träna och jag stöter på någon som kanske är på simhallen med sitt barn och känner att jag vill vara på simhallen med mitt barn också och känner att varför är jag här nu liksom. 20:39 Som barn var Elias rädd och försiktig säger han. Han var aldrig den som var störst eller starkast på idrotten. Men när han blev äldre minskade mycket av oron och efter att ha gjort lumpen ville han bli polis. Och idag jobbar han i yttre tjänst. 20:58 Jag inspirerades mycket av terrorhändelser som skedde ute i världen. 21:04 Jag kände att jag får lära mig allt det här i försvaret- men de jag verkligen vill stoppa är de som ger sig på oskyldiga människor- och de som ger sig på vårt samhälle och försöker förstöra det. 21:17 Ett exempel han lyfter fram är skolattacken i Örebro 2025. Lägg den ner! 21:22 Lägg den ner! 21:24 Många människor känner att det kanske var tur att jag inte var där. 21:28 Jag känner en drivkraft i mig som att jag vill vara där på något sätt. 21:35 Bilden av att det är män som är mörkklädda med vapen den stämmer ju för det är ju sant. Men det finns ju så mycket mer bakom och framförallt så mycket mer kompetens och kunskap bakom. Det handlar inte bara om att kunna sikta och skjuta utan det är så sjukt komplext. 22:10 Hunden Bosse nosar på en sten. 22:16 Senast jag träffade Max var efter att han hade klättrat upp för ett långt rep in i idrottshallen den där första testdagen. Nu är han tillsammans med Elias en av dem som ska göra sluttesterna senare i vår. 22:31 Jag försöker inte tänka så mycket på det. 22:34 Det gynnar ju inte med att vara nervös flera månader i förväg. Det tror jag kommer senare, dagen innan eller två dagar innan eller den här veckan som man ska vila innan. Då kommer det nog komma i kappen i huvudet att vad fan är det jag ska göra för något? 22:48 Max som är i 30-årsåldern bor i Stockholm med sin sambo och har veckopendlat till sitt jobb inom Försvarsmakten i flera år. 22:56 Jag har fått pröva mig själv på många roliga sätt. 23:01 Men framtiden och jag och sambo som skaffar familj, då vill jag inte ha ett veckopendlande liv. 23:10 Så då var jag tvungen att börja söka jobb i Stockholm som jag skulle trivas med. 23:17 Det här tror jag var ett jobb som jag skulle älska att jobba på. 23:21 Under vissa perioder har NIS-operatörer beredskap. Och precis som brandmän måste de vara redo att rycka ut när som helst. 23:31 Jag tror att det är den kontrasten. 23:36 Man vet aldrig riktigt vad som kommer hända. Och det lockar mig. 23:41 Att möta nya problem hela tiden som behöver nya lösningar. 23:46 Och då att jobba på en sån här enhet som ska ligga i framkant i den polisiära problemlösningen. Utveckla nya metoder för att gripa busar, det är svinkul. 24:09 Det är en CrossFit-variant som heter Cindy. Det är en känd träningsvodd eller träningsprogram. 24:17 Varje minut så kör jag de här. 24:19 Det är tre veckor kvar till sluttesterna. 24:23 Majsolen skiner på utegymmet i den lilla stan där småbarnspappan och polisen Elias bor. 24:30 Första gången som Elias sökte till nationella insatsstyrkan var för drygt fyra år sedan. Då klarade han inte vattentesterna. 24:40 Jag kände att jag hade ingen uthållighet i vattnet. 24:43 Jag kände att efter bara en liten stund av att trampa vatten så var jag helt slutkörd. Jag hade inte övat helt enkelt. Jag visste inte vad jag gav mig in på riktigt. 24:52 För att inte samma sak ska hända igen har han tränat extra mycket i den kommunala simbassängen. Och trots att det fortfarande är kallt badar han i en sjö i närheten för att vänja kroppen. 25:06 Jag tror att det tuffaste för mig kommer att bli det här att bara köra på så länge utan mat och utan sömn och extremt fysiskt. 25:20 Och plocka fram den här motivationen när man bara egentligen vill sluta. Det är det som oroar mig mycket. Skulle det säga. 25:32 Ingen av de sökande vet vad som kommer att hända under sluttesterna. 25:38 Men i ett mejl som NI har skickat ut till rekryterna står att de ska försöka ligga nära sin maxpuls när de tränar. 25:48 Det kommer vara jobbigt. Det står citat Hård konditionsträning är äckligt jobbigt. Fysiskt utmanande. Mentalt krävande. Spykänslor ingår. 26:02 Och det är roligt att de skriver det för att jag hatar den känslan. Men vem älskar den liksom? Men kräkas är något som jag verkligen tycker värre om än många andra tror jag. 26:15 Jag kommer köra på. Jag hoppas att det räcker. Att motivationen räcker. Utan de ska få bära bort mig om det ska vara så. Men jag kommer inte bryta. 26:29 Istället för att ha en arbetsintervju så är det här min arbetsintervju. Så det är mycket pirr i magen. 26:37 Eller nervositet. 26:39 Även Max tränar hårt inför sluttesterna. Det blir ett pass om dagen. Sex dagar i veckan. 26:47 Jag har ju hört ryktesvägar till att det kommer springas en del. Och det kan ju lyssa ut själva att det är klart att det kommer springas. Så det tränar jag på. 26:56 Det är lite skärm också tycker jag att inte veta så mycket så man får bara komma in och hoppas på det bästa. 27:01 För Max handlar det inte bara om ett jobb. Om han kommer in planerar han att köpa ett hus i Stockholm tillsammans med sambon för att så småningom kunna bilda en egen familj. 27:13 Jag är väldigt noga med att inte ta ut någon vinst i förskott. 27:16 Jag kan prestera hur dålig som helst, men jag får inte ge upp själv. Utan det måste vara någon av dem som plockar bort mig. 27:29 Välkomna till Nationella insatsstyrkan Sluttester 2026. 27:35 Det är lördag morgon och sista helgen i maj. 27:39 Det har gått nästan ett halvår sedan de inledande testerna i december. 27:44 Då var det över hundra rekryter. Nu är det bara ett tjugotal kvar som står uppställda på en asfaltsplan i majsolen. Bland de sökande finns Elias, Rickard och Max. 27:59 Det har blivit dags för sluttesterna. Kanske Sveriges tuffaste arbetsprov. 28:06 Efter registreringen stänger jag av alla mobiltelefoner eller annan teknisk utrustning och packar ner den i väskan. 28:14 I tio dygn ska nationella insatsstyrkan testa rekryterna. Har de vad som krävs för att bli en operatör? 28:23 Från och med nu är de bara varsin siffra. 28:27 Allting ni ser och hör... 28:30 Registrerar är hemligt här inne. 28:32 Ja, alltså det är nervöst och väldigt ovisst. 28:37 Polisen och småbarnspappan Elias har på sig en vit väst med en stor svart tvåa på bröstet. 28:44 Vet inte vad vi kommer kastas in i här nu. 28:46 Och så hoppas man ju att man är frisk och kry och kroppen känns bra och allt sånt där. 28:51 En bit bort står en av instruktörerna och tittar på de sökande. 28:56 Man måste verkligen brottas med sina inre demoner och fundera på om det är det här jag verkligen vill. 29:03 Alla operatörer i nationella insatsstyrkan har själva gjort de här testerna. 29:10 Den inre motivationen kommer det inte gå. För idag är det ju späckat med fysiskt riktigt tunga saker. Blandat med långtråkiga, sega saker. 29:23 Ända fram till långt in i natt. 29:26 Vi räknar med att det är ett antal som kommer att hoppa av frivilligt under den här dagen. 29:34 Vänd dig mot mig! 29:36 På den finala insatsstyrkan finns ingen plats för maskare. 29:41 Inne i en simhall guppar ett 20-tal svarta badmössor i vattnet. 29:46 När jag sedan blåser i pipan utför ni utan dröjsmål given instruktion. 29:54 Ta då! 29:57 Instruktörerna övervakar noga hur rekryterna beter sig i vattnet. 30:03 De skriver i små anteckningsblock och viskar saker till varandra. 30:08 Gör någon av rekryterna fel blir de tillrättavisade direkt. 30:15 Här ligger vikten. Hämta vikten. Vi är övmjukna när man sätter vid sidan av. 30:19 En av instruktörerna som tittar på i krukan. Han med armar stora som stockar. 30:27 Så har man ju själv gjort det en gång tidigare. 30:32 Men det är ju väldigt brutalt. 30:34 Och det kommer att bli värre. Det är fruktansvärt. Alltså det är fruktansvärt. 30:44 Det är ju mental mindgame att... 30:49 Överleva en sekund i tåget. 30:52 Fyspasset har pågått i över en timme. De sökande trampar vatten samtidigt som de håller plastivär sträckt ovanför huvudet. 31:03 Och till slut blir det för mycket för två av de sökande som ger upp. 31:10 Jag kunde väl hålla det hyfsat vid momenten kring neddyk och så vidare. 31:15 Det var liksom på min gräns men sen skulle vi sitta på botten och då gick det inte. 31:23 Med tom blick tittar rekryten ner på det blöta golvet inne i omklädningsrummet. 31:30 Efter åtta timmar är hans resa över. 31:34 Han vill inte vara med i den här dokumentären med sin egen röst så vi har låtit en annan läsa in hans svar. 31:45 Så det känns jävligt surt. 31:47 Men jag kan inte skylla på någon mer än mig själv. Det är inga ursäkter så. 31:58 Två är borta, men Max, Rickard och Elias är kvar. Det är midnatt och rekryterna ska boxas. 32:07 Ni dricker vatten när jag ser till. Det är inte tillåtet att kräkas på mattan. Kräks gör man i hink, blå, alternativ på toaletten. Uppfattat? Ja, ja, ja, ja. 32:23 Det är kvaft och stinker i den lilla gympasalen. 32:27 Några håller mittsar i händerna, hårda kuddar. Andra slår så intensivt de kan med boxningshandskar. 32:36 Runt om står instruktörer och granskar varje rörelse. 32:41 Jag vill inte se att någon står och försöker se ut som att de ger allt. Och sen när jag kommer och tar midsen så tar de i då. Utan det spelar ingen roll vem som håller mids. De ska köra oavsett. 32:56 Och det handlar mycket om att se vilka som vill det här. Och vilka som tror att de vill det här helt enkelt. 33:04 Småbarnspappan Elias skyndar sig mot toaletten och städsgrubben. 33:09 Han hinner precis fram till handfatet för att kräkas. 33:14 Han som hatar att spy. 33:17 En av instruktörerna går fram till Elias som lagt sig på golvet och frågar om han är redo att fortsätta. 33:25 Elias säger ja och får order om att rätta in sig bland de andra. 33:44 Det är söndag kväll, dag två av tio. 33:48 I en skogsdunge in till ett litet rött hus börjar solen gå ner över trätopparna. 33:56 Den lilla röda stugan är fylld med tårgas. 34:00 En och en ska de sökande gå in där och hämta en docka i mänsklig storlek. 34:18 Det är polisen och småbarnspappan Elias som kommer ut från stugan. 34:23 Det bränner i halsen och långt ner i lungorna. 34:27 Ögonen svider och tåras. 34:30 Det var fruktansvärt. 34:31 Helt fruktansvärt. 34:34 Det har varit många punkter där man trott att nu ger jag upp. Men än så länge har jag inte gjort det. Man blir dåligt med sömn och trötta. 34:44 Ont i kroppen. 34:46 Allt det där jag hade räknat med, men det är ändå så svårt när man väl står där. 34:50 Hur mycket sömn har det blivit hittills? 34:52 Noll timmar. 34:54 Så jag vet inte hur länge vi håller på nu, men det är väl i alla fall ett och ett halvt dygn nu. 35:00 Och vi får inte sova nu, även fast vi sitter i väntaläge så måste vi prata en ramsa och hålla oss vakna liksom. 35:08 Man vet inte vad som kommer härnäst men försöker förbereda sig för det ändå. 35:12 Så väldigt tomt på känslor om man säger så. Men glad att man fortfarande är kvar. 35:21 Max, som drömmer om att köpa hus och bilda familj med sin sambo, tycker att nattens närkampspass har varit det mest utmanande hittills. 35:31 Det var bland det tyngsta jag gjort i mitt liv. Kändes det som i alla fall. 35:37 Jag tror aldrig jag har varit så slut som jag var under det passet. 35:45 Kom igen, börja ställa upp! 10 sekunder, 10 sekunder! 35:50 Med ryggsäckar och vapen ställer rekryterna upp sig på ett led framför en blå brottningsmatta. 35:57 Det är dag tre. Hittills har bara tre av de 20-talets sökande lämnat testerna. 36:04 Men det här passet är er chans att visa er värdiga i kamp och inställning. 36:13 Den trånga salen luktar svett. 36:16 Likt sniglar lämnar rekryterna blöta spår efter sig på mattan när de drar sig fram. 36:26 De är alldeles röda i ansiktet. En del ser nästan döda ut i ögonen. 36:34 Under närkampspasset ser jag hur en av de sökande, nummer 15, blir ombedd av två instruktörer att följa med. 36:46 På en av träbänkarna i omklädningsrummet sitter nummer 15 i sina träningsshorts. 36:53 Han har beordrats att åka hem. 36:55 Jag är ledsen, besviken. 37:00 Det har liksom inte fungerat. Jag har inte nått upp till den standarden. Så på ett sätt är det lite förmildrande i sorgen att jag inte var tillräckligt bra. 37:12 Tårna är täckta av blåsor, händerna är såriga och kroppen är blåslagen. 37:19 Jag är inte så snabbinlärd som man kanske hade hoppats på. Jag har en dröm om att jag ska ringa borsan också. 37:33 Ja... 37:49 Det har blivit dag fem, klockan är kvart över sex och de sökande har precis börjat marschera iväg här mot ett mål som de ska till. 38:00 Drygt tio rekryter är kvar. De ser starka ut men kan när som helst plockas bort. 38:08 Bland de som nu går på ledig skogen saknas en, Elias. 38:14 Jag smsar och får snart svar. 38:18 Hej David. Ja, onsdag morgon fick jag och en till lämna. 38:23 Känns supertråkigt. 38:25 Just nu när jag har sovit ikapp lite och fått tillbaka energi känner jag mycket tomhet och besvikelse. 38:33 Elias har fått åka hem till sina barn och sin fru. 38:37 Men Max är kvar och även Rickard, han som tycker om att fotografera och köra motorcykel. 38:45 Efter en längre vandring är det vätskepaus och Rickard sätter sig på en sten och lindar vit sporttejp runt ett finger. 38:53 Jag kan väl bara hoppas att det går bra i och med att jag fortfarande kan prata med dig här dagligen. 38:58 Men man får ju hjärnspåken hela tiden. 39:02 I synnerhet när man ser att väldigt vette människor blir bortplockade utan att till synes ha verkat göra någonting opassande. Så funderar man hela tiden på, ja, är jag nästa? 39:15 Men nej, det är ju ovist, såklart. 39:20 Klockan är nu efter två på natten och en bit framför mig håller några påsat upp ett tält inför natten. 39:29 En av rekryterna, nummer 16, ser nästan oförskämd stark ut. 39:36 Dels självklart har man ju ett pannben som man har fått öva upp hela sitt liv. Men vi pratar lite om det oss emellan här. 39:45 Mycket är också kopplat till skammen. 39:48 Att komma hem utan. Alltså med insikten att du har gett upp också. 39:53 Man vill ju inte vara den så att säga. 39:57 Trots att de är tävlingsmänniskor stöttar rekryterna varandra. 40:02 Att göra det här själv det är Vet inte om det är möjligt. Man peppar varandra. Man har ju sina bra och dåliga dagar. 40:10 När ena personen har en dålig dag så kanske jag den som har en bra dag och kan pusha han till att liksom fortsätta. 40:20 För det ska man inte glömma att det är väldigt lätt att ge upp. 40:24 Och det är ju inte därför vi är här. 40:39 Just nu håller de sökande på och genomför ett scenario här inne på en skola. 40:45 Så en våning upp. 40:48 En bit bort för mig så håller de på att skjuta just nu. 40:54 Syftet är att de vill se hur en sökande hanterar stressen. 40:59 Första moment så får han en tvåa övningsbetyg. 41:05 Det är dag åtta av tio. Det är drygt en handfull sökande kvar. Instruktören Anders som jobbat flera år på sektionen betygsätter var och en av rekryterna på en skala på ett till fem. 41:20 I andra moment har jag en trea på övningen. 41:25 Det är speciellt det där för att nu så här långt in i testerna så börjar ju vi i strukturer också få en relation till de sökande. 41:32 Och man vill dem så väl och vill liksom att de ska lyckas och så när de inte gör det så det känns. 41:38 Man ser hur de sliter och kämpar och gör mycket bra och så kanske det ändå inte räcker då. 41:45 Men det är vissa delar som kanske saknas ändå för att liksom kunna jobba hos oss och känna en jävla synd liksom. 41:53 Men å andra sidan så är det ju rätt att vi lyckas sålla agnarna från vetet. 42:15 Det känns lite nu efterhand som en dröm för att det var så speciellt. Det var så konstigt liksom alltihop. 42:23 Hemma hos småbarnspappan och polisen Elias rullar vardagen på. Det har gått ungefär sex veckor sedan han avskildes från sluttesterna. 42:34 Det är faktiskt en av stunderna som jag kanske är mest stolt över för min egen skull. Just för att jag tog det till en punkt där jag behövde kräkas, jag kräktes och märkte att det gick att köra på. 42:47 Jag är väldigt glad för att jag inte bröt och inte gav upp. Det värderar jag väldigt högt i hela den här processen. Sen sög det att det inte räckte. Det är något jag jobbar på fortfarande, det är traumat. 43:05 Det som har varit svårast för Elias är att erkänna för dem som visste att han hade sökt att han inte lyckades ta sig hela vägen. 43:15 Jag kände mig väldigt misslyckad första dagarna. 43:18 För jag kan inte förklara hur väl jag lyckades med mycket saker. Det enda de ser är att jag har misslyckats. Jag klarade inte hela testet. 43:28 Så oavsett hur stolt jag själv är över hur långt jag kom så vet inte de om hur långt jag kom. Utan det enda de vet är att jag misslyckades på testerna. 43:41 Men varje dag tänker jag på en ny Så det är en låga som är där inne och den är svår att släcka kan jag säga. 43:57 I tio dygn har de sökande kämpat sig genom extrem belastning. Inte bara fysiskt utan också mentalt. 44:06 Och i byggnaden bredvid mig här så har de sista sökande som är kvar precis fått beskedet att de har blivit godkända och ska bli en del av nationella insatsstyrkan i Sverige. 44:24 Det är... 44:26 Det går knappt att beskriva känslan i kroppen. 44:29 In i ett rum på torpet, nationella insatsstyrkans huvudkontor- sitter Max från Försvarsmakten på en stol. 44:37 Han håller i en energidryck. 44:40 Nu när jag står på andra sidan mållinjen här- och ser att många av mina nära vänner inte står på den här sidan mållinjen- så blir jag ju ledsen för deras skull. Så den euforin som jag trodde jag skulle känna- Den är liksom dämpad av sympati och sorg för deras skull. 44:58 Så det är liksom tudelat i kroppen här just nu. Jag är jätteglad över mig själv. 45:03 Men ledsen och fundersam över vad som skilde mig från dem. 45:10 De tio dygnen har satt sina spår. 45:14 Tårna är tejpade, underarmarna fulla med sår och utslag. 45:19 Max säger att han har gått ner åtta kilo under de här dagarna. 45:23 Det hör ju på min andning. Jag är anfådd. Jag känner mig yr. 45:27 Det sticker lite i fötterna, sticker lite i fingrarna. 45:30 Kroppen är inte helt inne i det här ännu. Hur ska du fira? 45:36 Hur ska du fira? 45:38 Jag vet inte. 45:39 Jag sa för några dagar sedan att jag bara ser mig på ostbågar. 45:46 Jag käkar aldrig ostbågar. Har inte gjort på tio år. Men nu vill jag bara trycka ner en hand och få det där ostbågsflötet på fingrarna. Och egentligen bara ligga i en soffa och tycka synd om mig själv. 46:00 Det är så jag ska fira. 46:02 I alla fall närmsta tiden här. Sen blir det självklart något annat firande. Med lite mer partykänsla skulle jag gissa. 46:11 Så jag totalt bröt ihop det uppe och förstod inte att det är sant. 46:19 Jag kan fortfarande inte riktigt greppa att det är sant här nu. 46:24 Förutom Max blev även Rickard antagen till sektionen. 46:29 Det känns väldigt märkligt och nästan lite skamfullt att vara den som sitter här- Och tankar som jag får hela tiden är varför jag? 46:40 Varför jag och inte dem? Samtidigt som jag är otroligt stolt över mig själv. 46:46 Det är också någonstans det här jag har drömt om och gjort i nästan tio år nu. 46:54 Och Rickard har ett råd till den som vill söka till insatsstyrkan. 46:59 Du måste hitta ett varför. Hitta ett varför. 47:02 Hitta ett happy place som man kan falla tillbaka på när allt suger. 47:08 Varför jag gör det här? Varför, varför, varför? Varför är jag här? Varför utsätter jag mig för det här? 47:14 Ja, det är ju viktigt som helst. 47:25 Ja, det är för lite. 47:27 Vi behöver fler. Får vi in åtta stycken, åtta till tio personer vartannat år, då klarar vi oss utifrån det uppdrag vi har idag. 47:37 Men så många blev det inte den här gången. 47:40 Exakt hur många som kom in vill inte chefen för nationella insatsstyrkan, Mårten, avslöja. 47:48 Men allt färre klarar testerna, säger han. 47:53 Kan det vara att er rekryteringsprocess gör att ni sållar bort personer som ändå hade kunnat platsa? 47:58 Finns det en risk? 48:01 Ja, det finns en sån risk. Det är också något som vi har samtalat mycket om under ganska lång tid. 48:08 Tappar vi någon? Hade vi kunnat träna det här? Hade vi kunnat lägga lite mer resurser så hade den här personen lyckats. 48:16 Självklart är det så. 48:18 Samtidigt betonar Mårten att de är trygga med sitt urval. Det är också så att jag vill inte ta in fel. 48:26 För det får ännu större konsekvenser. 48:39 Jag skulle säga att vi har precis börjat packa ihop vår lägenhet här nu. 48:44 Uppe på vinden håller Max på att väckla ut flyttlådor. Han och sambon har precis köpt hus i Stockholmsområdet. 48:53 Inte nog med att jag fick ett nytt jobb och ett drömjobb utan även att jag och min sambo får en chans att få ett liv tillsammans på ett sätt som vi inte haft innan. Så det här betydde ganska mycket för oss två båda att jag fick det här jobbet då. 49:11 Max kommer att lämna försvarsmakten och tillsammans med de andra som också kom in ska han gå en grundläggande operatörsutbildning för att fullt ut få tillhöra den svenska polisens yttersta resurs. 49:25 Där och då var ju inte allting jättekul. Men nu när jag tänker tillbaka på det så är det ändå så här, fan jag tog mig igenom det där alltså. Helvete, det var roligt. Man testas på många olika saker. 49:35 När jag tänker tillbaka på det så är det bara solsken och regnbågar. Det var bara kul, även om jag inte tyckte det där och då. 49:46 Nationella insatsstyrkan har fått knappt en handfull nya operatörer. 49:52 Om några år är Max och Rickard en del av den yttersta garanten för svenska folkets säkerhet. 49:59 Med hemliga identiteter, tunga vapen och täckta ansikten kommer de att genomföra uppdrag som kanske aldrig blir kända. 50:09 Samtidigt är det många runt om i landet som förbereder sig just nu inför nästa ansökningsprocess. 50:17 En som inte tänker ge sig är Oskar som valde att avbryta på grund av förkylning. 50:24 Det finns inget tänk om. 50:27 Han tränar redan hårt inför nästa chans att fånga drömmen. 50:32 Att bli en operatör på nationella insatsstyrkan. 50:36 Kan jag inte springa så kommer jag gå. Kan jag inte gå då kommer jag krypa. Kan jag inte krypa då kommer jag kråla. Kan jag inte kråla då kommer jag rulla. Och om jag inte rullar fram eller rör mig på något sätt då ska mitt hjärta sluta slå. 50:54 Du har hört Insatsstyrkan inifrån av David Olsson. En produktion från Tredje Statsmakten Media AB. 51:03 Ljudklippen kommer från Expressen, Sveriges Television och Sveriges Radio. Alla namn är utbytta utom chefen för insatsstyrkan. 51:13 Ljudmix, Fredrik Nilsson. Producent, Hanna Engberg. Exekutivproducent på Sveriges Radio, Sofia Kottorp. En PET-dokumentär från 2026.