Episode's summary
Välkommen hit kära du, till mig som är min egen fru. Jag gifte mig med mig själv här om veckan. Jag överraskade mig själv och friade. Så jag bjöd mig själv på en brakmiddag och i efterrätten hade jag gömt en ring. Jag höll på att svälja den. Efter några heimlichmanövrar hostade jag upp den. Folk applåderade och det kom in en stråkkvartett. Sedan blev det bröllopsfest, med alla aspekter av mig på plats. Den bistra gubbsidan höll tal och började med att säga att han minsann inte är någon neandertalare, och folk skrattade lite nervöst. Min skräckslagna sida höll också tal och sa att det är viktigt att våga. Den största rädslan för att binda sig är att man sätter allt i kontexten evighet. Efter talen bjöd jag upp mig själv till dans och alla mina sidor och aspekter såg på. Inte ett öga var torrt. Vi åkte iväg på vår bröllopsresa, men jag minns inte riktigt vad stället heter. Vi kallar det Berget. De senaste veckorna har jag varit dålig på namn, det är för mycket som händer, tre projekt, kanske fyra. Man kommer…
Välkommen hit kära du, till mig som är min egen fru. Jag gifte mig med mig själv här om veckan. Jag överraskade mig själv och friade. Så jag bjöd mig själv på en brakmiddag och i efterrätten hade jag gömt en ring. Jag höll på att svälja den. Efter några heimlichmanövrar hostade jag upp den. Folk applåderade och det kom in en stråkkvartett. Sedan blev det bröllopsfest, med alla aspekter av mig på plats. Den bistra gubbsidan höll tal och började med att säga att han minsann inte är någon neandertalare, och folk skrattade lite nervöst. Min skräckslagna sida höll också tal och sa att det är viktigt att våga. Den största rädslan för att binda sig är att man sätter allt i kontexten evighet. Efter talen bjöd jag upp mig själv till dans och alla mina sidor och aspekter såg på. Inte ett öga var torrt. Vi åkte iväg på vår bröllopsresa, men jag minns inte riktigt vad stället heter. Vi kallar det Berget. De senaste veckorna har jag varit dålig på namn, det är för mycket som händer, tre projekt, kanske fyra. Man kommer…
Episodes
Mitt Bröllop
ListenedVälkommen hit kära du, till mig som är min egen fru. Jag gifte mig med mig själv här om veckan. Jag överraskade mig själv och friade. Så jag bjöd mig själv på en brakmiddag och i efterrätten hade jag gömt en ring. Jag höll på att svälja den. Efter några heimlichmanövrar hostade jag upp den. Folk applåderade och det kom in en stråkkvartett. Sedan blev det bröllopsfest, med alla aspekter av mig på plats. Den bistra gubbsidan höll tal och började med att säga att han minsann inte är någon neandertalare, och folk skrattade lite nervöst. Min skräckslagna sida höll också tal och sa att det är viktigt att våga. Den största rädslan för att binda sig är att man sätter allt i kontexten evighet. Efter talen bjöd jag upp mig själv till dans och alla mina sidor och aspekter såg på. Inte ett öga var torrt. Vi åkte iväg på vår bröllopsresa, men jag minns inte riktigt vad stället heter. Vi kallar det Berget. De senaste veckorna har jag varit dålig på namn, det är för mycket som händer, tre projekt, kanske fyra. Man kommer…
Haffne tar ett steg tillbaka
ListenedHej Somna. Jag är kall om händerna idag. Kall om armarna, axlarna, benen, länderna och mina bränder. My loins. Jag är fortfarande oklar över vad det betyder. Är det mina lår, eller är det ett mer abstrakt uttryck? Det är kallt ute och verkligen senhöst nu. Nästa år är det 2027. Jag minns när jag var liten och tänkte på år 2000, att jag då skulle vara vuxen. Nu kommer någon in i studion och säger att det inte är mitt fel. Det är en replik från Good Will Hunting, och jag tycker att du ska testa den på dig själv som en övning. Det är inte ditt fel. Jag tror att vi alla bär på en skam vi har fått med oss någonstans ifrån. En del saker är ju faktiskt ditt fel, och mitt. Mycket är Jan-Eriks fel. Men mycket är inte ditt fel, fast du kanske har en bild av det långt in i dig själv. Det får mig att fundera på vad ett barn egentligen är skyldigt sina föräldrar. Jag landar i att man inte är skyldig dem något. Jag är tacksam för att mina föräldrar bar mig genom mobbningsåren, men tacksamhet är inget jag kan kräva.…
Rakt upp
ListenedHej och välkommen till Somna med Henrik, din lilla lathund. Jag sitter och tittar rakt upp i taket. Jag har alltid tyckt att uppåt är lite otäckt. Det finns ett värde i att tänka på saker man tycker är otäcka. Att våga peta lite på det där man brukar fly från. För mig är det min litenhet. Jag minns hur jag låg på rygg på gräsmattan hemma i Hökvik och tittade upp på den blå himlen, som man bara accepterar. Den är ju inget tak. Det finns inget glas där uppe. Det är bara tomt, och jag tittar egentligen rakt ut i evigheten eller något som är ännu större än så. Idag ska jag räkna upp allt som finns ovanför mig. En rak linje ovanför mitt huvud. Jag kommer behöva göra detta på en väldigt detaljerad nivå, för att det inte ska vara över på 5 sekunder. Det första är min uppvind, luften närmast mitt huvud. Sen kommer taket. Där slutar det bekanta. På själva taket står den lilla bysten av mig, lilla Henrik. Bysten har stått där varje natt sedan han ställdes dit, i regn och i snöstorm. Sen kommer det luft. Luften är…
Verdrenas Ben
ListenedHej Somna, och välkommen hit. Jag måste börja med att byta plats på mina hörlurar, för sladden löper parallellt med min haka på ett mycket opraktiskt sätt. Ibland måste man påminna sig om att man fortfarande finns. Det hände mig nyss i skogen, där jag gick och tänkte på momsinbetalning och glömde att det finns ljung. Ljung är skitfint. Det är ingen medhårsväxt, inget man kan lägga i sin säng och gosa runt med, för det är en ganska stickig växt. Men det finns något friskt med den. Fyra saker jag gillar är vitmossa, ljung, skitfrossa och att känna mig ung. Förlåt mig, Somna. Idag handlar det om Verdrena Petren. Hon bodde i Karlskoga. Nej, vad tråkigt. Det pågår förresten en diskussion i Facebookgruppen om alla ortsnamn jag nämner i podcasten, och jag vet inte riktigt varför de dyker upp. Till Skinnskatteberg har jag till exempel ingen koppling, det är bara ord som dykt upp i mitt huvud. Nåväl, Verdrena bodde i Göteborg och hade ben som var en aning längre än genomsnittet. Hon föddes när timmen var sen i Flen.…
Boötes Bok del fyra - Sentiment
ListenedHej Somna. Idag har jag gett mig själv ett uppdrag, att fortsätta berättelsen om Boöte. Det har kommit väldigt mycket mejl från er som vill ha en fortsättning, och anledningen till att det dröjt är nog att det med mig brukar vara så, att så fort något läggs framför mig blir det arbete, och då vill jag inte. Dessutom är Boöte en figur som rör vid delar av mig och mitt liv som känns obekväma att tänka på. För dig som behöver uppfräschas kommer en liten resumé. Boöte är en puma som bor i en stad han inte känner sig hemma i, i en spartansk hyresrätt med en kran som droppar och en vind som viner genom fönstret. Varje morgon säger han till sin spegelbild att han är en vinnare, och sedan tar han buss nummer 14 till Global Tail Solutions, ett logistikföretag med en jordglob och en lejonsvans i loggan. Där flyttar han siffror mellan system och skriver noll i en kolumn som heter sentiment, eftersom den alltid är tom. Han har träffat en räv som heter Lova. De har tillbringat en natt ihop, och sedan dess har han inte…